Månad: juni 2016

I förra veckan fick jag det här roliga mejlet till boxen:

Hej!
Din bok Önskeponnyn, utgiven på R&S 2016, har blivit efterfrågad av personer med läsnedsättning som inte kan läsa tryckt text. ALIS (Administration av litterära rättigheter i Sverige) har därför glädjen att meddela att MTM (Myndigheten för tillgängliga medier) har gjort denna bok tillgänglig. Mer information om boken hittar du på www.legimus.se.
Vad är en talbok?
En talbok är inte detsamma som en ljudbok. Talböcker produceras i enlighet med §17 i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och kan bara göras av bibliotek och organisationer som har regeringens tillstånd. Upphovsrättslagen medger att MTM gör framställningen utan att på förhand meddela upphovsmannen. Mera information om talböcker hittar du på https://mtm.se/tillgangliga-medier/talbocker/. Frågor om produktionen besvaras av MTM via e-post, info@mtm.se.(—)

MTM har regeringens uppdrag att se till att personer med läsnedsättning får tillgång till de böcker de behöver på det sätt som passar dem. Detta sker i samverkan med landets bibliotek. MTMs bibliotek www.legimus.se ska spegla bokutgivningen i Sverige och innehåller talböcker, punktskriftsböcker och e-textböcker. Mer information om MTM hittar du på www.mtm.se.

Känns jättefint att även funktionshindrade ska få ta del av Vera och Busters öden och äventyr framöver!

---

 

I övrigt försöker jag ha semester, vilket inte går så bra, men jag försöker i alla fall!
En god vän till mig beställde ett stort fint korsord i A3 till sin man som fyllde år, och då bestämde jag mig för att sjösätta min gamla idé med personliga korsord, gjorda till och om en viss person.
Började självklart med att regga en domän och göra en hemsida: www.uppsalakryss.se.
Först gjorde jag den i wordpress. Blev fult. Gjorde om den i Dreamweaver. Blev ännu fulare. Vred ner mina ambitioner och gjorde den i wordpress i alla fall.
Den är fortfarande inte färdig, men snart så …

Jag är numera också stolt sponsor till en folkrace-förare – Niklas Sluggo Karlsson från Uppsala. Har bidragit till delar av växellådan i en kermitgrön folkracebil och det här tror jag kan bli kul! Har alltid gillat folkrace sådär lite på avstånd, men nu ska jag lära mig lite mer om det har jag tänkt, och samtidigt göra reklam för mina personliga korsord på hans bil.

Beställde dekaler från Vistaprint, och samtidigt tre jättefula koppar med reklam på. Vet inte riktigt hur jag tänkte där, faktiskt – men jag får väl skänka bort dem framöver.
Kanske ha en korsordstävling på uppsalakryss.se, där priset är en mugg?

Det kan vara en bra idé! Eller inte … *haha*

---

 

I övrigt har jag som vanligt några korsord på gång, ett manus som ska vara klart till den 1 september, ett annat manus som ska vara klart ”till hösten” – och så en del annat.
Semester? Njae, kanske inte, men jag kör åtminstone inte buss just nu. Det är skönt att vara lite ledig från det i alla fall. Själva frilansandet är ju ett sätt att leva, och det tar man inte semester ifrån så lätt!

Hejhå från A

---

 

 

Domedagen? Nej, Flogstamasten
och några hus på Oslogatan
fotograferade i går kväll och
sedan filterbehandlade
på alla möjliga upptänkliga vis.
Folk får säga vad de vill, men
själv tycker jag att filter
ger min kreativitet näring! 

En så här fin recension från bibliotekstjänst blir man ju klart stolt över!

Lättläst kapitelbok

En dag i stallet är den tredje boken om Vera och Buster. En lättläst bok om 9-åriga Vera som nyligen har flyttat och på det nya stället visar det sig att hon bor nära en gård där det finns hästar. En av de här hästarna är russet Buster, som är den finaste Vera kan tänka sig. Serien berättar om vardagliga saker som kan hända i ett liv med hästar. En dag i stallet förmedlar en typisk stalldag när det regnar och ingen har lust att rida, men hur dagen bara flyter på ändå utan att något egentligen händer. Det är trevligt och trovärdigt att livet med hästar berättas utan fokus på ridningen. Den mesta tiden med häst tillbringar man ju faktiskt inte i sadeln. Sara Julin Ingelmarks mangaliknande, uttrycksfulla bilder fyller uppslagen och Anna Sellbergs text alternerar mellan berättande text och pratbubblor. Det finns små faktatips invävda i texten som förmedlas genom dialogen, vilket är ett sympatiskt grepp. Texten är lättläst med föredömligt korta meningar. Pratbubble-dialogen ger liv och dynamik åt texten och då de även textats med versaler kan även den alldeles färska läsaren hänga med.

Helhetsbetyg: 3. Annakarin Lindberg

Upptäckte också att boken ifråga är populärast samt ”Tillfälligt slut” hos Bokus. Också det är lite kul – även om jag inte vet i fall det beror på att den verkligen är slutsåld, eller att den bara är restad hos Förlagssystem, eller något i den stilen.

---

Har just lyssnat på Kerstin Ekmans ”Händelser vid vatten” och inser att skriva, det kan jag inte alls, om man jämför … Men man ska nog faktiskt inte jämföra sig med de allra allra bästa, utan använda dem som inspiration och läsa (eller lyssna) för den rena njutningens skull.
Faktum är att jag minns att vi hade hennes böcker hemma när jag var liten. Började läsa en av dem och blev helt fast. Nu så här långt efteråt minns jag inte vilken av böckerna det var, troligen Springkällan eller Häxringarna. Minns bara att själva språket, berättelsen, bilderna gav en sådan otroligt stark ”aha-upplevelse” att jag fortfarande kommer ihåg det, trots att det måste vara närmare fyrtio år sedan.

Efter Kerstin Ekman fortsatte jag till John Steinbeck och ytterligare en gammal bekant: ”Det stora kalaset” (Cannery Row på originalspråket). Och vilken underbar rövarhistoria han berättar!
Macks ständigt lika eleganta lösningar på alla problem, får mig på så himla gott humör. Och personskildringarna … Några få ord, och man förstår precis! Den sluge och snåle affärsmannen Le Chong, som inte kan hjälpa att han ändå lyder under sitt goda hjärta. Doktorn, enstöringen med sina grodor och gregorianska sånger. Hazel, som är expert på att ställa frågor, frågor som gör att ett samtal aldrig avstannar …
Att sedan kvinnoporträtten, precis som i ”Resa med Charley” (som ju Steinbeck skrev många år senare) är i princip totalt frånvarande – det får man skylla på att det var andra tider då, i depressionens USA i slutet av 1930-talet.
Första upplagan av ”Cannery Row” kom redan 1945, för 71 år sedan – och en sak är säker: det är inte många böcker som åldrats med ett sådant behag som denna!

Här är en länk till en blogg som heter Travel Dreamscapes. Där kan man se bilder och läsa om verklighetens Cannery Row i Monterey. Här finns också mer för den som vill veta mer om de verkliga personer som lever vidare för alltid genom John Steinbecks fantastiska bok =>  Cannery Row

/A

 

Öppnade bloggen för att skriva ett inlägg, och hittade 329 kommentarer. Alla spam. Så trist det är med denna nätets ohyra. Nu är kommentatorsfunktionen avstängd tills vidare.

Men det var inte alls det jag skulle skriva om, utan om stipendieutdelningen som var på Reginateatern häromkvällen. Det kändes verkligen jättekul och nu blev det också mycket mer verkligt än när det bara dunsar in pengar på ett konto.
Jag var klädd i mina bästa kulturtantskläder, och kunde konstatera att kombon klänning och jeans, var allmänt förekommande bland oss medelålders damer. Skönt att man har fattat koden, typ.
Försökte tänka ihop ett tal i sista stund. Det var inte det lättaste, och när jag väl hade fått diplomet och skulle säga något, glömde jag bort det mesta. Men jag lyckades i alla fall få fram att om man är osynlig så finns man inte, och att autistiska barn faktiskt är i princip osynliga i dagens barnlitteratur. Visst finns det en och annan funktionshindrad unge som är en lattjo sidekick till bokens huvudperson, men aldrig att någon skriver för de autistiska barnen själva.
Men det ska jag ändra på nu! Ungefär så.
Sedan när allt var slut dök också bästa vännerna upp och firade med oss en stund, och därefter gick sambon, yngste sonen och jag till O’Connors och firade lite till.
Nöjd? Jajamensan!

Men nu – tvättstugan. Dörren till utrymmet där kattlådan står hade blåst igen. Katter är uppfinningsrika djur, och det låg en hög tvätt på mitt kontor.
Okej, det är inte deras fel förstås, men … Yuk! :p

/A