Ingen föds som terrorist.
Vi måste skapa ett samhälle där ingen inte heller vill dö som det.
/A
Månad: juli 2016
En korp i Hågadalen
Fotograferad av bästa sambon – Kim Jonsson.
På kvällen såg jag den igen, bortjagad av en ilsken fiskmås flög den mot Nåsten på svarta vingar. Den flyttade sig för den arga fiskmåsen, men hade ändå inte bråttom.
Hoppas hoppas det är som jag tror – ett ungt par som bestämt sig för att stanna i dalen som bofasta. Korpen på Kimpans bild ser i alla fall ut som en ungfågel. Lite ruggad tonåringsstil, inte fullvuxen i uttryck och storlek. Fin!
Sponsor …
Var iväg med dekaler till Niklas Sluggo Karlsson i dag. Jag tillhör sponsorerna av hans illgröna 
folkracebil som ska gå i Motala om två veckor! I gengäld sätter han på två dekaler på bilen – dekaler med reklam som gäller mitt nya projekt med personliga korsord som man kan ge bort i present – läs mer på Uppsalakryss.se.
I övrigt har det åskat här hela eftermiddagen. Fasiken också, jag borde ha tagit in hästen tidigare i dag. Hoppas att han har överlevt, i sin hage mitt ute på Hågadalens ängar …
Ogillar verkligen åska, även om jag inte längre är dödsförskräckt och vill krypa in under sängen. Och det är skönt efteråt, när luften är klar och det är svalt ute.
Snart dags för V75. Har gjort en jättefin rad, tycker jag fortfarande, även om den säkert är värdelös om ett par tre timmar när helt andra hästar vunnit loppen och pengarna uteblir den här gången också.
Har med en favorithäst: October Kronos. Vi får se hur det går. Han skulle kunna skrälla, tänker jag någonstans långt in, men sedan brukar det jag tror innan ändå inte stämma med hur det blir.
/A
Det har vänt …
Lika tydligt som det märks att det blir ljusare när vintersolståndet har passerat, lika tydligt är det nu att det har börjat gå mot höst. Vi är visserligen bara inne i första halvan av juli, men redan är nätterna mörkare, skuggorna längre, ljuset gulare och ängsblommorna börjar gå i frö.
Svalorna flyger runt runt, tränar inför sin långa flytt, och deras gälla skrik skär genom den ljumma luften. Skatungarna tigger som värsta tonårsungarna av mor och far, och har mycket att lära sig innan det är dags att flytta hemifrån.
I går såg jag också korpar vid stallet i gen. Stora, svarta, pratande sitt urtida språk flög de över dalen. En var riktigt nära stallet och mig, där jag stod ute på gödselstackens brygga, och j*klar vad stora de är …
Vet inte om jag inbillar mig, men det känns som om det är fler korpar nu än tidigare. Min egen gissning är att vi har ett ungt par som flyttat in uppe i skogskanten. Jag såg ju två korpar i våras, som höll till i en av hagarna.
Korparna i går flög runt runt några höga träd där borta på åsen, medan de ropade efter varandra; ”croaaa croaaaa”.
Författaren Tomas Bannerhed har förresten gjort en serie radioprogram om fåglar som heter ”Bannerheds bevingade vänner”. Här är en länk till programmet om korpen.
Jag är faktiskt lite fundersam på vart kråkisarna tagit vägen. Greger hänger i stallet, ensam som han är. Vet inte vad det är för fel på honom, men han verkar inte passa in i kråkvärlden. Lite ledsamt. Kråkor ska vara två för att vara lyckliga, tror jag. Men Greger, han umgås med mig, han. Men var är herr och fru Kråkis? Jag hoppas verkligen att de bara är upptagna med familjeliv och barnuppfostran!
I övrigt har jag insett att trädgårdsarbete är mycket kontemplativt. De andra skrattar åt mig där jag står framåtlutad och plockar ogräs i gruset på stallplanen, men det blir faktiskt väldigt fint! Och att dra upp grästuvor ur gruset är inte helt olikt att klämma finnar: man kan liksom inte sluta, och nästa dag har det kommit nya …
Nu ska jag ta mig samman och börja skriva på artiklarna till Min Häst nr 21/22. Det får bli starten på höstens riktiga jobb.
/A
Osams med mopsmaffian
Håhåjaja. Har blivit osams med hela mopssverige, verkar det som. Kommer kanske att hitta ett avhugget mopshuvud i sängen så småningom? Den som lever får se … *muahahahaha*
Anledning?
Tja, den gamla vanliga. Jag kan ju inte hålla tyst om att jag tycker hundar ska vara friska, sunda och kunna leva bra hundliv.
Jag tycker inte man ska behöva operera en ung hund för en massa tusenlappar, för att den ska kunna andas.
Jag tycker hundar ska stå så rätt på tassarna att de inte får furunklar mellan tårna.
En tik ska kunna föda sina egna valpar, utan kejsarsnitt.
Hunden ska kunna leka, lattja, busa och ha roligt utan att stanna efter en halv minut, flämtande och flåsande.
Är det för mycket begärt? Näpp. Det tycker jag faktiskt inte.
Vi har djuren för vår egen skull, och därför är vi skyldiga att se till så de har det så bra det bara går!
Och ja – det finns en rasstandard för mops. Men om den leder till att en hundras blir mindre och mindre funktionell – är det inte dags att skriva om den då?
Och varför tar inte SKK itu med det? Jo, för att SKK är en organisation som består av uppfödare, och där finns ett väldigt stort motstånd emot att förändra.
Många uppfödare har lagt ner decennier på att föda upp en viss typ av hund – om rasstandarden ändras, är ju allt deras arbete förgäves. För att inte tala om att de inte längre kan sälja sina valpar för 16-17 000 kronor styck. :p
Till sist – det här gäller inte bara mopsar. Det finns många andra raser som också är totalt sönderavlade. I går gick exempelvis en mycket lutande schäfer förbi utanför stallet. Den såg faktiskt inte klok ut, med sluttande rygg och bakben så vinklade att den neg i varje steg. Gillar inte den aveln heller, som ni säkert förstår – MEN nu råkar det vara en mops som bor i det här hushållet, därav mina inlägg i mopsgruppen.
Och någon mer mops blir det inte. Tyvärr, eftersom Moppan är en underbart rolig, glad och älskansvärd liten hund (… och inte så sällan a pain in the ass också!).
Men stödja en avel som så tydligt enbart handlar om människors behov och inte hundars – näver bäver!
/A
