Månad: januari 2016

Haha, ja den där boken av Eben Alexander var ju verkligen inte mycket att hänga i julgranen. Skriven i den där amerikanska stilen som är en korsning av Det Bästa, Bibeln och Dr Phil upphöjd till 10. Usch, den ska jag skicka vidare till närmaste loppis å det snaraste. Eller låta någon med öppen spis ha att tända med …

I övrigt är det en mycket tidig morgon, och lugnt och stilla. Jag vaknade och kunde inte ens somna om. Inte ens senaste (tämligen omständliga) deckaren om Ruth Galloway lyckades få mig att återvända till sömnriket.
Det är verkligen varierande standard på böckerna. Ett par har varit riktigt bra och gastkramande, andra är mer som en mycket lång och pratig veckotidningsnovell med myspysiga deckarinslag.
Jag tycker verkligen om uppläsaren Angela Kovacs, även om hon uttalar en del ord (som ”boule”) lite märkligt. Samtidigt måste man ju få ha sina små egenheter. Om allt vore likadant vore det oerhört trist, faktiskt.
Hoppas att de gör tv av böckerna framöver. Ruth Galloway skulle absolut kunna ta över efter Morden i Midsomer, som man ju ledsnat på typ hundra gånger om vid det här laget.

I övrigt är jag i valet och kvalet hur jag ska göra med mina gamla hästböcker. Ge ut dem själv på eget förlag, eller sälja dem när nu någon eventuellt vill köpa dem och ge ut dem?
Å ena sidan skulle det vara så himla roligt att göra allt jobbet själv, från början till slut. Å andra sidan: hade jag velat göra det, hade jag redan gjort det …
Det känns lite som att sälja sina barn. Samtidigt: om barnen får det bra, och man själv ändå inte är intresserad av att uppfostra dem, är det kanske inte så dumt ändå?
Och inkomsterna – de kan bli en grund för en pensionsförsäkring. Det brandgula kuvertet är nämligen inget man kan göra annat än skratta gott åt som frilans. Lika bra att inse att det gäller att ha pengar på kistbotten när det är dags för pensionen, om man nu inte vill leva på typ kokt potatis när man blir pensionär.

Ajöken!

/A

 

 

 

 

Jo, men visst. Antar att det avslöjar att jag varit med i branschen sedan 1900-talet. Journalisten som skrivit artikeln i UNT läste för övrigt Mirre på ridläger när hon var liten, sa hon i telefonen när hon intervjuade mig. Ja, allting går ju i cirklar, så det är ju inte så förvånande.

I övrigt är jag nöjd över att ha lyckats peta in Vera och Buster, och missnöjd med att journalisten inte ändrade felaktigheten att Wendy skulle vara nerlagd. Rättade det, men det blev ändå fel i tidningen. Wendy galopperar nämligen fortfarande på med 8 nr/år, tro det eller ej.

UNT 2016-01-24 Hästboken åter i ropet

I övrigt tycker jag att Anna Backman kunde fått mer plats, eller en egen artikel. Hon är otroligt påläst i ämnet och har mycket mer vettiga saker att säga än jag.
Här är en länk till Annas blogg Hippokultur – Till häst genom historien – där man hittar en hel massa intressanta inlägg!

---

Annars är det mycket busskörande nu. Trist ridväder och mycket utgifter – då kan man lika gärna jobba med annat. Och inte går mitt spelande på hästar bra heller. Fi fasiken vad det är svårt att pricka in rätt hästar så här års! Hade visserligen fyra rätt på V75 i går, men nära skjuter ingen hare. I dag satte jag 5 kronor på en häst, som sedan sprang baklänges neråt genom fältet, medan de andra fortsatte framåt. Han är nog snart med i gruppen ”Vi med ridtravare” på Facebook –alternativt förvandlad till hundmat …
Nu ska jag handla en smarrig kaka (orkar inte baka en själv!) och sedan bege mig till stallet och fika med bästa stallkompisarna! Finns få saker som är så bra på att lysa upp en gråmulen januaridag med blötsnö och blask!

Och i kväll är det dags att börja planera för årets korsord till nästa upplaga av Stora Korsordsboken till Linds förlag. Så himla kul att jobba med bästa Kajsa och en massa andra duktiga korsordsmakare igen!

Hejhå i det grå!

 

/Anna

 

Jag skriver mycket mer än jag läser. Dumt. Det borde vara tvärtom, men sådant är livet numera. Har i alla fall en växande bokhög bredvid sängen, och här kommer en genomgång!

Karin Bojs – Min Europeiska familj de senaste 54 000 åren har legat där en liten tid, som bekant. Läser några sidor i taget och förundras över det fantastiska jobb som ligger bakom denna bok.

Liv Strömqvist – Ja till liv
Ett måste bredvid sängen. Slår ofta upp en sida på måfå. Läser, flinar och får en ny vinkel på livet!

Ellen Ekman – Lilla Berlin
Upptäckte Lilla Berlin via tidningen Metro, och gillar den skarpt! Här är Metros framsida häromdagen.

I går kom ett paket från Bokus med några böcker till.

Samuel Björk – Det hänger en ängel ensam i skogen
Deckare från Norge som lovar gott!

Eben Alexander med Ptolemy Thompkins – Vägvisaren till himlen Hur vetenskap, religion och vanliga människor påvisar att det finns ett liv efter döden
En gång för mycket länge sedan skrev jag några artiklar om nära-döden-upplevelser. Det var fascinerande och intressant. Jag har svårt att avgöra hur jag ska ställa mig till det. Logiskt tror jag det är slut när det är slut, känslomässigt vore det väl trevligt med en fortsättning även på andra sidan.
Eben Alexander är en neurokirurg som själv haft en nära-dödenupplevelse. Före den trodde han inte på det hela, men nu tror han och i den här boken har han samlat in berättelser från hela världen. Oavsett om det är sant eller inte, så är det ett intressant ämne, så den boken fick också hänga med i paketet.

Och så till sist min nya favorit: Stå fast av den danske psykologiprofessorn Svend Brinkman. Välskriven, smart och dessutom rolig bok som tar ett fast grepp om självhjälpstrenden och skickar den åt helskotta!
Återkommer när jag läst klart den.
Här är länkar till några artiklar om Svend Brinkmann:

Dagens Nyheter: Psykologiprofessor gör upp med självhjälpstrenden

Svenska Dagbladets Idagsida: Våga vägra förändringshetsen

 

---

 

Även om jag inte läser så mycket, så lyssnar jag en del. Är på god väg att ha klarat av alla böckerna om rättsarkeologen Ruth Galloway och kriminalkommissarie Harry Nelson. Trivsamma engelska myspysdeckare, som dessutom är allmänbildande vad gäller utgrävningar, arkeologi och historia. Just nu är jag mitt i ”En orolig grav” och avslutade lyssnandet häromkvällen när Ruth och hennes dotter Kate är ensamma i ett litet hus långt bortsom all ära och redlighet, regnet piskar mot rutorna, det har kommit ett antal hotfulla sms och Ruth, som är på bottenvåningen, hör hur en golvplanka knarrar uppe hos den sovande Kate … *gaaaah*
Så ska en riktig deckare vara – man ska liksom inte våga lyssna vidare mitt i natten!
Till sist: nu går vi alla i väntans tider med de två första böckerna om Vera och Buster. 17 februari är det dags enligt Bokus, och spänningen är olidlig.
Kommer det att bli succé? Självklart, tror både jag, förläggaren, redaktören och tecknaren – men det känns ändå nervöst. Ungefär som att få barn, fast lite värre!

Nu – stallet och ridtur och kvällsfodring.

Ajöken!