Månad: februari 2018

Håller på och filar på en stipendieansökan, och det är verkligen inte lätt. Vad ska man egentligen ta med? Har i alla fall lyckats sammanställa en lista över alla mina böcker, och till och med hittat sådant som Sara-böcker utgivna i Tjeckien och annat som jag hade glömt att existerade.

Jag tänker ofta på dem som mina böcker har påverkat. Tänk om någon som kanske inte alls gillade att läsa, fastnade för Sara-böckerna och sedan blev bibliotekarie, bara för det? Eller som tjejen som skrev till mig på facebook när jag gjorde reklam för En död man, och berättade att hon hade läst Guldfuxen ”säkert minst 100 gånger”. Eller när en kompis i stallet berättade att hon hade läst böckerna om Mirre som liten, och när hon inte kunde sova på kvällen brukade hon ligga och låtsas att hon var Mirre …
Sådant gör mig så himla glad!

Nu är det natt och dags att sova. Kan ändå inte fortsätta kolla uppgifter till stipendieansökan, eftersom skatteverket är vänliga nog att ha sin webbtjänst stängd varje natt mellan 00-07. Alltså – varför? Alla andra myndigheter har ju öppna dygnet runt, vad jag vet?
Men men, jag får kolla det jag ska i morgon istället, det går lika bra.

Godnatt!

/A

… och hon tyckte den var bra!”.
Det är det bästa berömmet man kan få. Någon har tagit sig tid att skicka en hälsning, som sedan framförs i stallet, mellan skottkärror, vattenhinkar och tuggande hästar som äter eftermiddagsmaten. Tack!

Har just gjort korrektur på Vera och Buster  nummer fem, som ska heta Lycko-skorna. Härliga teckningar av Sara Julin Ingelmark i vanlig ordning, och den här gången handlar det om att hovslagaren kommer på besök. Fakta blandat med fiction, precis som tidigare.

Ska snart iväg till busseriet. Jobbar mycket nu och försöker komma ikapp lite. I morgon blir det korsord hela dagen lång, och sedan ska jag också fortsätta röja kontoret. Det har blivit riktigt fint, och det känns lockande att  flytta från soffan och sitta därinne och skriva i stället.
Fast soffan är inte fel den heller. Jag känner hur den håller fast mig nu, som en bläckfisk med åttameters-armar. Bäst att resa sig, dra på uniformen och ge sig iväg.

Ha en skön lördag, alla!

/A

… finns belagt redan på 1600-talet, enligt Svenska Akademiens ordbok, SAOB. Från början handlade det om att kyla ner känslorna eller kroppen, typ svalka av någon eller något.
Förmodligen har det sedan skett en överföring av ordets betydelse (gissar jag i alla fall), eftersom förkyld i dag inte handlar om att bli kall utan om att vara snuvig. Men förr trodde man ju att det var kyla som ledde till förkylning, medan det i själva verket är virus och baciller som står för sjukdomen.

 

 

 

 

Oavsett anledning är jag astrött på att vara sjuk, eftersom jag inte kan tänka, inte skriva, inte jobba. Kan inte ens göra korsord, eftersom hjärnan är full av snor och det inte funkar med logiken som behövs vid korsordskonstruktion.

Tittar på CSI på tv, eftersom det är bekvämare att sitta upp i soffan än att ligga ner och snörfa i sängen.
Jag är dessutom fascinerad av hur amerikanska storywriters som skriver för tv, berättar en historia. Ja, för alla avsnitt av amerikanska kriminalserier bygger på samma regelbok.
Det är korta, snabba scener som alltid för historien framåt. Det finns inte ett onödigt ord eller en handling som inte har med storyn att göra. Den som skrivit har hela tiden upplösningen på gåtan i sikte. Ja, har man bara 55 minuter på sig, vill det till att man är snabb om man ska kunna beskriva en komplex historia.
Där finns det mycket att lära, både för mig och andra deckarförfattare.

Men nu – dags att snyta sig igen!

/A

 

Att tillfredsställa alla går inte. Det är så man får se recensionerna på Storytel. Hittills har En död man fått allt mellan en och fem stjärnor, allt från superbra till urusel, som betyg. Det är verkligen intressant hur olika människor uppfattar den.
I dag var det en som skrev att det var ”en tunn historia”. Visst, så kan man se det. Samtidigt får en ljudbok inte vara komplicerad eller svårlyssnad – då går den bort på grund av det. Så hur man än vänder sig …
Det enda man kan göra är ju fortsätta skriva på sitt alldeles egna sätt. Det kommer alltid att finnas de som gillar det man gör – och de som inte gör det.

Just nu vilar deckarmanus nummer två. Jag tänker ju på det lite till och från, men har gjort en paus för att fixa med annat. De flesta idéer mår fint av att ligga till sig lite. Jag vet inte ens om jag ska skriva det, för övrigt. Det kan bli på flera olika sätt. Många recensioner av typen ”tråkig och intetsägande” gör att färre laddar ner En död man, och då blir det genast mindre intressant för förlaget att köpa in del II. Förlag är ju vinstdrivande verksamheter, inga välgörenhetsinrättningar, och böcker som inte blir populära hamnar i det stora runda arkivet.

Men om Wendela vilar, så är Vera på gång!
Snart kommer den femte boken om henne och russet Buster. Den här gången är hovslagaren på besök, och Vera får lära sig en massa nya saker.
Boken heter Lycko-skorna och ligger redan hos nätbokhandlarna, trots att det är ett bra tag kvar tills den verkligen kommer ut. Självklart är det fantastiska Jullelin – Sara Julin Ingelmark – som illustrerat.

Apropå populära böcker, så började jag lyssna på Elly Griffiths senaste deckare i går. Men hu vad seg den är … Och så förstår jag inte varför inte Ruth Galloway helt enkelt dissar den där tråkige Nelson? Deras relation går som en röd tråd genom böckerna, men det känns som om tråden blir bara tunnare och tunnare för varje bok.
Där ser man hur otroligt svårt det är att hålla uppe standarden genom många böcker i samma serie, trots att hon säkert har en del uppbackning från förlaget när hon skriver. Ska lyssna vidare, och hoppas den blir bättre så småningom. Kanske hade hon också lite svårt att komma igång, precis som jag brukar ha ibland? 😉

I övrigt är jag otroligt seg i dag. Min hjärna är full av snor, och huvudet värker. F*rbannade j*kla snuba – vik hädan!

/A

Jag har ägnat så mycket tid åt En död man, att det faktiskt känns som om allt annat fått ligga för fäfot. Men nu sitter jag här med en hög korsord, fakturor som ska skrivas och till helgen och nästa vecka blir det busskörning. Typ: dags att återvända till verkligheten!
Rätt skönt, faktiskt.
Skriva vidare på nästa deckare då? Ja vars, så småningom. Måste fylla på med mer inspiration, idéer och ork att ta tag i det. Jag kan inte stressa fram sådant, tyvärr. Om jag kunde det, skulle jag vara en rik kvinna.

Vera och Buster-5 är på gång, och har blivit klar lite i skymundan av En död man. Omslaget hamnade i min mejl i dag och det är så fint! Jag är verkligen lyckligt lottad som får göra barnböcker tillsammans med illustratören Sara Ingelmark Juhlin – Jullelin. 

Nej, nu ska jag spela Wordfeud och äta glass.

/A