Jag har ett projekt som jag hållit på med i närmare tre år nu. Det är otroligt länge för att vara jag. Brukar aldrig ha sådan uthållighet, men någonstans har jag väl ändå känt att ”ja, det är värt det”.
Nu börjar det bli klart.
Det känns jättekonstigt och nästan lite sorgligt. Det känns hela tiden som om jag bara vill hålla på med det lite till, och lite till, och lite lite till … Som om det finns en oändlig mängd ändringar och saker som måste fixas innan det är dags att skicka iväg det. Och visst, så är det. Det är bara att fortsätta hålla på, men till sist tror jag det är svårt att se skogen för alla träd.
Så nu får det bli lite ordning här. En sista genomgång, sedan SWISCH iväg med det.
/A