Fatalist – ja visst!

Nu är alltså Trump och Putin världens två mäktigaste män.
Jaha.
Aftonbladet skriver att Trump redan ändrat på Vita Husets hemsida: ja, väck med klimatet.
Okej.
Men vad spelar det för roll? Hur mycket man än tror på klimathotet och att jorden blir allt varmare, så är det ändå ingen som gör något ju. Allra minst i USA. Så länge alla dessa krig pågår runt om i världen är det kört i vilket fall. Och krigen lär ju fortsätta. Är det överhuvudtaget någon som ser en ände på det, liksom? Hur mycket avgaser släpper en stridsvagn ut på en timmes körning i en öken någonstans? Går den siffran överhuvudtaget att jämföra med vad det kostar miljön att jag kör bil till stallet, i stället för att cykla när det är isgata och vinter?
Nej, i det stora hela tror jag att mitt bidrag till den här planetens död är mycket minimalt och inte så mycket att bry sig om.

Och vad gäller USA: Jag minns när vi hälsade på ungarnas pappa i New York för kanske tio år sedan, mitt i vintern.
Lägenheten, en tvåa i närheten av 168:e, värmdes med superheta vattenelement, eldade med oljeeldning. Överallt på taken runt omkring såg man skorstenar som spydde ut rök och gnistor, 24/7.
Elementet hade tyvärr inget vred för att ställa in värmen.
Så för att inte dö av värmeslag, var vi tvungna att ha fönstret öppet (!) hela tiden. Visst var det mysigt att ligga på en madrass på golvet och lyssna på storstadens alla ljud (och ja, NY låter precis som i ”Spanarna på Hill Street”, om någon minns den!), men miljövänligt var det ju inte. Och jag tror knappast att saken är ändrad tills nu.

Nå, framtiden är spännande, minst sagt! Och jag är en nyfiken person, så lite kul tycker jag ju att det är. Det är säkert naivt att tänka så. Inte minst eftersom den politiska diskussionen i vårt eget land är så otroligt polariserat. Katerina Janouchs uttalanden i finsk och tjeckisk tv, om att fler och fler svenskar lär sig skjuta och att vi har fullt med no-go-zoner överallt …
Nja. Riktigt så är det ju inte, menar i alla fall Svt. 
Jag kör ju själv buss i en sådan där no-go-zon (enligt vissa!), och oftast på helgerna. Nattbuss, dessutom.
Har överlevt hittills. Har väldigt sällan problem i den stadsdelen, faktiskt. Folk kliver på, blippar sitt kort, sätter sig och åker med, kliver sedan av nere på stan – eller tvärtom.
Vilka passagerare som krånglar mest?
Svenska ungdomar, inte sällan från stadens finare villaområden.
Antingen vill de inte betala alls (har förmodligen lärt sig hemma att allt i livet är gratis!) eller så önskar de att få ägna resan åt att Tala Med Arbetarklassen.
Det sistnämnda är särskilt tydligt i stadens finaste villaförort.
Där kan en gänglig ung man med finnar i pannan stå och tala till mig som vore han direktör och jag .. tja … en arbetare. Har skrivit om detta förut, tror jag, men sedan dess har det hänt ett antal gånger till.
Det känns betydligt mer irriterande än när en påtänd tjugofemåring i en annan stadsdel inte har pengar på kortet, men ser så trött och frusen ut att hen får åka med hem ändå – för att inte bli liggande och frysa ihjäl där på busshållplatsen, när natten är kall och snön faller.

Till sist: fatalist? Ja, visst!
Jag är glad åt att jag redan levt ungefär 2/3 av mitt liv (approximativt i alla fall!). Skulle det sk*ta sig, så har jag i alla fall hunnit med en massa kul saker – barn, böcker, hästar, kärlek, vänner och många många koppar kaffe …
… och just nu en förkylning som närmar sig en nära-döden-upplevelse.
Jag som som skulle gått till bibblan i morgon och försökt läsa in mig på kurslitteraturen till första momentet av Historia A på distans. Det får bli en annan dag.

För övrigt är historia är allt, men allt är inte historia. Och vi lever mitt i vårt nu, precis som 1700-tals människan levde mitt i sitt nu! *)

Ungefär så.

/A

*) Mycket fritt citerat ur någon av
de två föreläsningarna

jag lyssnat på hittills.