… med magen full av tåååååårta! Kom nämligen en present från förlaget i går. En gubbe ringde på dörren, och när sambon öppnade räckte han fram en jättelik princesstårta med omslaget till OVÄNTAD DÖD ovanpå!
Så nu har vi ätit tårta på längden och på tvären i dagarna två. Tur att man har en tårtglad familj, minst sagt.
Tänkte skriva lite om hur jag börjar med en bok.
Det är alltid så att en bild kommer först. En känsla, en scen, människor som rör sig och pratar med varandra. Den bilden lägger alltid grunden för tonen i manuset, och för handlingen, naturligtvis.
Många som skriver deckare har en klart utstakad plan från början. Först händer det, sedan det, sen det … Jag kan inte skriva så, för då tappar jag inspirationen. Glädjen i att få hitta på, är det absolut viktigaste för mig. Att bara producera text är meningslös sysselsättning i min värld.
Sedan byggs det hela på allteftersom. Personerna i manuset får färg, form och frisyr, typ. De pratar. Gör saker. Tänker. Ibland gör de saker som inte alls passar in, ibland sådant som lägger till nya skikt i historien.
Varifrån allt kommer?
Jag vet inte. Hasse Alfredsson svarade en gång på frågan ”var får ni allt i från?” med kommentaren ”från en liten fabrik i Tyskland”. Jag tror mina idéer kommer från ungefär samma ställe, fast ett annat företag, som har en sådan där maskin som Professor Balthazar har uppfunnit:
Men nu är det dags att jobba. Sista tårtbiten ligger som bomull i min mage, och jag ska ta itu med en hemsida, ett korsord och lite annat, medan nästa manus mognar i bakhuvudet.
/A
