Skriver vidare …

… men inte än. Fortfarande pågår nästa deckare om Wendela Vide och Annika Sandström bara inuti mitt huvud.
Det är på gott och ont det där. Ofta känns det som om jag inte får ett skvatt gjort. Jag går ju bara omkring och gör INGENTING. Men med åtta nyskrivna böcker på fyra år, vet jag ju att något brukar komma ut till sist. Typ! 🙂
För övrigt är jag fixerad vid Storytelappen.
Kollar den en gång i kvarten, för att se hur många nya som laddat ner och hur betyget rör sig. För tillfället har OVÄNTAD DÖD glidit ner ett par snäpp, medan EN DÖD MAN har glidit upp i stället. Håhåjaja.
Just nu ligger OVÄNTAD DÖD trea på stora topplistan, och det känns förstås helt fantastiskt att ha passerat sådana som Kepler med flera, som är jättestora i deckarbranschen.

Nej, nu ska jag jobba vidare med Cenvigos hemsida. Har också en hel hög korsord liggande, måste fakturera och så ta itu med den ständigt lika tråkiga bokföringen. Det är alltid lika kul att fakturera, alltid lika tråkigt att logga in på Fortnox och fippla in räkningar och fakturor i rätt ordning. Bläk!
Men … äsch, måste bara kolla Storytel en gång till först! 😀

/A

Många lyssningar är det …

… och nu ligger OVÄNTAD DÖD på sjunde plats på topplistan på Storytel. Tjo! 🙂

Känns otroligt skönt – för jag har hela tiden trott på grundidén med veterinären Wendela Vide och hennes poliskompis Annika Sandström. Sedan är det oerhört lätt att dissa sitt eget skrivande ibland. Man ser bara felen, inte förtjänsterna. Jag tror alla författare hamnar i den loopen ibland, oavsett hur framgångsrik man är.
Kommer någon att vilja läsa? Gillar de den? Hur blir det med försäljningen?

Förr skrev man en bok, skickade in den, och hörde aldrig av den mer. Läsarna var tysta och snälla, oavsett vad de tyckte om det man levererat. Ibland kunde det komma singlande ett litet brev eller en fråga, men det var ytterst sällan någon hörde av sig överhuvudtaget.
I dag sker allt öppet och i rekordfart. Betyg, tyckanden, åsikter, hiss och diss i samma minut. Ibland illa underbyggt, ibland välförtjänt, och allt landar i ens själ, osorterat och ibland med en kraft så man tappar andan.

Nej, nu ska jag fortsätta med en artikel till Min Häst, sedan till stallet.
Ute är det vårljust men kallt, och jag oroar mig för grundvattnet, vars nivåer är otroligt låga i Uppland för tillfället. Gräs som ska växa till foder behöver vatten, och utan det en torr sommar till, med dyrt foder och mycken oro.
Regn eller snö spelar ingen roll – men nederbörd behövs. Komsi komsi!

/A

Lycklig, lycklig …

Jag har aldrig i hela mitt liv varit mer orolig inför ett boksläpp än det här. Hur dåligt kan det bli, har jag tänkt för mig själv, och funderat på att gå under jorden.
– Det gick alldeles för fort på slutet, har jag mumlat för mig själv, med en röst fylld av ångest.
Ja, jag vet inte hur många timmar jag suttit i bussen och grämt mig över saker jag borde tagit med eller som folk kommer att klanka ner på.
Oväsentligheter förvisso, men ändå. Nätets dom skulle bli obarmhärtig, den saken var klar.

Och så blev det så här i stället!
Massor av glada och nöjda läsare, och beröm på min facebookhemsida. Jättefina betyg på till exempel Storytel (3,8) och Bookbeat (4). Dessutom har OVÄNTAD DÖD och den första EN DÖD MAN, har legat etta och tvåa på Nextorys topplista häromdagen, även om de nu halkat ner några snäpp.
Och här sitter jag som en fågelholk och fattar ingenting.
Hur gick det här till, liksom?
Några skärmdumpar från dagarna som gått sedan boken kom ut i måndags. Överst Storytel, sedan Bookbeat och Nextory.

Hur ska jag då fira detta? Jo, strax åka till stallet och vandra runt i en lerig hage och leta efter en tappad sko, med snösulor och broddar. Snacka om att ens häst ser till att man inser vad som verkligen är viktigt i livet. Och under tiden ska jag tänka snälla tankar om mitt författarskap, och inte dissa saker som faktiskt inte behöver dissas. Bra så!

/A

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu kommer OVÄNTAD DÖD ut!

Nu är det äntligen dags för OVÄNTAD DÖD. Det tog oväntat lång tid innan det var dags, men så blir det ibland. Måndag den 18 februari finns den hos alla ljudboksleverantörer (Storytel, Bookbeat, Nextory) plus på Bokus och Adlibris, om man vill köpa den.
Sedan tror jag också den kommer att finnas hos biliotekets BIBLIO. Det är en smart gratis app, där du kan lyssna och låna gratis, bara du har bibliotekskort. Tydligen finns det inte hos alla bibliotek runt om i Sverige, men det får man utforska själv. Här i Uppsala finns det i alla fall.

Omslaget till OVÄNTAD DÖD är förstås gjort av Emma Graves. Jag gillar hennes stil så otroligt mycket – hon har verkligen fångat stämningen i boken, som utspelar sig på hösten, i en mörknande oktober. Wendela Vide skulle egentligen sluta på veterinärstationen efter sommarvikariatet tog slut, men blev kvar ett tag till.
Det är bra att lyssna på EN DÖD MAN först. Där finns en del bakgrund om Wendela Vides liv före hon flyttade till staden där hon numera bor. Man kan lyssna på tvåan direkt också, men det blir liksom bättre med först ettan och sedan tvåan. Som med alla serier!

Men nu är det dags att krypa till kojs. I morgon ska jag ta ett nappatag med hemsidan igen, plus bjuda mina stallkompisar på tårta! Det är det absolut bästa sättet att fira sin 23:e bok på, tycker jag!
Godnatt!

/A

Tänka rätt och tänka fritt …

I Uppsala universitetshus står en gammal sentens av Thorild: Tänka fritt är stort tänka rätt är större.
När jag läste den första gången tänkte jag irriterat att ”det där var väl ändå jättekorkat, för utan att tänka fritt finns ju ingenting! Inget framåtskridande, inga nya idéer, ingen kreativitet, ingen …”.

Men ju äldre jag blir, desto mer har jag tagit till mig hans ursprungstanke. Det är inte så dumt som man tror att tänka rätt, nämligen.
Det finns ju en massa filosofiska betraktelser över detta, och att tänka rätt ingår förstås i de flesta ideolologier – stora som små och oavsett inriktning. Och vad som är fel varierar med vilken verklighet den som tycker något säger sina åsikter i.

För mig är ”tänka rätt” att försöka se det vettiga och förnuftig i olika saker. Att läsa på, kolla vad som faktiskt håller vetenskapligt – och som sagt: framförallt använda mitt förnuft.
Faktum är att vi har en tradition av forskning som sträcker sig många hundra år tillbaka i tiden. Använd den och de kunskaper som finns där, i stället för att dissa dem för att du inte förstår. Och om du inte förstår men vill greppa något: fråga, fråga och fråga igen!

För några decennier sedan gjordes ett experiment på mentalsjukhuset Vipeholm – de så kallade Vipeholmsexperimenten. De var präglade av dåtidens vidriga syn på psykiskt sjuka och funktionshindrade som okej att prova saker på. Inte bra alls, självklart, och en omöjlighet etiskt i dag – tack och lov.

Men en sak stod klar: att borsta tänderna med fluor var bra. Tänderna höll sig friska och fina. De som borstade med tandkräm slapp tandlossning, karies, ruttnande tandstumpar och stora hål i sina kvarvarande tänder.
De slapp den dålig tandhälsa som varit ett gissel så länge mänskligheten har existerat!

I dag är det många som väljer bort tandkräm. I stället borstar man med typ kokosfett och andra saker som sägs vara ”bättre”. För fluor är GIFTIGT!
Ja, men hallå – det är faktiskt inte meningen att du ska äta tandkrämen. Du ska borsta, skölja munnen – och spotta ut.
Hur förnuftigt är det att tro att tandkräm är ”giftigt för oss”, med tanke på de miljoner och åter miljoner människor som borstar tänderna noga och minst två gånger om dagen, med fluortandkräm?
Var finns högarna med döende människor, krampande av tandkrämsförgiftning? Massgravarna betalda av Colgate och Oral-Bi? Var finns tandäkarnas varningar, larmrapporterna och förbuden från myndigheterna?
Ingenstans.
Vad är då förnuftigast – att följa sin känsla efter att man läst en alarmistisk blogg eller tänka logiskt ”nej, det är inte farligt”.

Allting är i princip farligt i för stora mängder, även sådant som vatten och luft – som vi ju alla behöver för att leva.
Och för att inte tala om sängar …
Om Akademiska sjukhuset tog bort alla sjukhussängar (vilket man i och för sig håller på med …) – skulle ingen dö på sjukhuset mer då?
Ja, för de flesta dör ju faktiskt i en säng.
Betyder det att det är sängen som är farlig?
Njae, va …? 😉

Här är en intressant artikel ur dagens Metro om just fluorskräck – väl värd att läsa: Fluorskräck Metro 20190206

Nej, nu iväg och jobba. Solen skiner, snön är underbart vit och bussen väntar!

/A