Vårpoem från anna datzumal

Det gör så ont när kroppar brister
Laga dem med Karlssons klister …

Så skaldade denna unga författare i ungdomens dagar. Som tur var blev det aldrig någon diktsamling av dessa ynka rader, utan de sjönk undan till förmån för annat. Dock ligger de ofta och guppar i bakhuvudet, tillsammans med annat av ungefär samma kaliber, och när vårsolen skiner och påskliljorna sticker upp sina vackra gula huvuden mot den, dyker de upp igen.

Hörde just på tv i går att trädgårdsarbete är en utmärkt hjälp att komma tillbaka för den som lider av psykisk ohälsa. Ja, det är något visst med att se saker växa, och bli till.  Och tänk vilken enorm växtkraft och styrka som finns i små små frön, knappt större än gruskorn. Man stoppar ett sådant i jorden och vips har man en solros på två meter, som tittar ner på en från rabatten. Fint!
Själv gillar jag mest de där blommorna som smiter ut ur rabatten och slår ner sina rötter lite var som helst. Stallrabatten har en pinne som kant, och utanför den växer rosor, akveleja, en och annan tulpan och den enorma lavendelbusken. Ibland röjer jag lite, och försöker flytta på plantorna, men de kommer tillbaka. Lavendeln törs jag dock inte flytta. Den är stor och risig men lockar till sig fjärilar i mängder, och doftar fantastiskt hela långa sommaren.
Rosor är en annan favorit. Klippte ner de vilt växande rosorna i rabatten i går, och tog hem några fina pinnar. Nu ska de sättas i jord och kanske bli nya rosor. Vi får se om det funkar! 

Nej, dags att jobba på. Fixa lite med ett gäng bilder, bokföringen och deklarationen och så lite deckare nummer tre, blir det i dag.

Till sist: just nu annonserar ”mitt” förlag Lind&Co efter nya deckarmanus. Jätteroligt, tycker jag.
Så skriv på, du som har ett manus liggande på hårddisken eller i byrålådan – eller än så länge bara i bakhuvudet! Nu har du chansen att förverkliga din dröm. Lycka till!

/A

Snart fryser jag ihjäl!

Förbaskade april, som kan vara allt till varm och förförisk, till iskallt frostnupen. Man ska faktiskt inte behöva ha långkalsonger så här års! Men ute är det nollgradigt, med hårda små snökorn som virvlar omkring i nordanvinden, och hujedamig vad man fryser då. Inget att hurra för, precis!

Hurrar gör jag däremot för mina fantastiska läsare, som lyssnar och lyssnar på OVÄNTAD DÖD och föregångaren EN DÖD MAN.
Tänk vad många okända människor som tagit till sig min text, och skapat ett eget universum av den. Som ser Wendela Vide för sin inre blick, med det rödblonda håret, de gröngrå ögonen, fräknarna och den breda munnen. Jag tänker mig henne ganska lång och muskulös – hon är ingen liten vitsippa som viker för minsta vind.
Skulle jag anlita henne till mina egna hästar? Absolut, även om jag egentligen tror att hon är bättre på kor.

Hittade den här intressanta nyheten på SVT innan – Bonniers bojkottar Storytel: https://www.svt.se/kultur/bonniers-bojkottar-storytel
Tror dock inte det påverkar mina böcker, varken positivt eller negativt. Möjligen kanske en eller annan väljer en deckare från Lind&co istället för Läckbergs nya, som tillhör de blockade just nu. Samtidigt tappar både Bonniers och Storytel stora pengar på att strida, så det här blåser nog över relativt snabbt.
Lite intressant är också att Storytel kommer att betala mer för längre än för kortare böcker framöver.
Hittade också den här artikeln på SVT nyss (den är ifrån november 2018) och bland andra är förläggaren Kristoffer Lind på Lind&co intervjuad: https://www.svt.se/kultur/bok/bookbeat-andrar-sina-avtal-betalar-forlagen-per-lyssnad-timme


Var för övrigt i Skåne i helgen, på Sveriges Korsordsmakares årsmöte. Det var som vanligt jätteroligt att träffa alla fantastiska kollegor inom detta lilla skrå av mediavärlden.
Vi är ett udda gäng på ungefär hundra personer – och omkring en fjärdedel hade kommit på årsmötet. Det är allt från svensklärare till ingenjörer, matematiker, före detta kommunalpolitiker och pensionärer – och vi har alltid lika roligt när vi ses. Att vårt lag First Edition dessutom vann den mycket prestiegefyllda quizzen efter middagen – kan det egentligen bli bättre? Nej, knappast!
Längtar redan till nästa år, när evenemanget ska vara i Stockholm.

Nej, dags att jobba på. Tiden räcker knappt till för alla projekt, men det är något man ska vara glad över som frilans, så jag klagar verkligen inte.  Önskar bara att dygnet hade typ 36 timmar istället för 24. Då kanske man äntligen skulle hinna med? ***wrooooom***

/A

Den mycket avlånga katten Pettsson bor i Skåne. Han är en otroligt charmerande medelålders kattherre!