… fast jag ska inte klaga. Sitter i lugn och ro och skriver i den tomma, tysta lägenheten. Katterna och hunden snörfar och snarkar. Jag har redan fått ner ett antal hundra ord i dokumentet som heter Original_WV2.
Kanske borde den här podden handla mer om skrivandet som sådant, om hantverket och det rent konkreta ”hur gör man?”.
Men det är omöjligt att beskriva vad som egentligen försiggår när ett manus blir till. Det är som om korta snuttar dyker upp, pusselbitar som till sist kan läggas ihop till en helhet – om man har tur. Men som Ingemar Stenmark lär ha sagt: ”Folk säger att jag har tur, men ju mer jag tränar desto mer tur har jag …”. Fritt citerat, och kanske inte ens hans ord, men värt att tänka på.
Det är hur som helst en gåva att ha den här förmågan att kunna hitta på, och att sedan envist bita sig fast i det. Att inte släppa taget fast verkligheten kräver att man ska släppa och leva i ”det riktiga livet”, vara en ordentlig människa som jobbar varje dag, går upp tidigt varje morgon och äter sin havregrynsgröt med acklamation. Glöm det, säger jag! This is it.
Har förresten hittat en ny radiofavorit – podden Oförnuft och känsla med Helena von Zweigberk. Svåra ämnen på ett enkelt sätt, och ibland lätta saker med lite twist och mera djup än annars. Riktigt, riktigt bra. Rekommenderas!
/A
