Har varit superförkyld hela helgen, med feber och ont i halsen.
Var inte ens i stallet i går, och i dag var jag där en kortis bara och äpplade räcerpånin, samt kliade honom. När jag är i hagen och har kliat en stund och försöker gå därifrån – då hindrar han mig, genom att snabbt ställa sig mellan mig och grinden, så jag inte kommer förbi! Han är så listig den där hästen – en av de smartaste hästar jag har haft, alla gånger.
Han skulle älska att bo här hemma i lägenheten, ligga på en mjuk, mysig matta nedanför soffan, äta äpplen och titta på tv. Jag får helt enkelt flytta ut på landet, och ha honom på verandan.
Satt och läste lite sommarstugeannonser på Hemnet innan, och det finns många fina uppåt Hälsingland där jag vill bo. Drömmar är bra att ha, typ!
Manus nummer två om Wendela Vide är klart, och har varit på testläsning. Mina testläsare är faktiskt helt fantastiska! Jag är otroligt tacksam för all input från dem, och all tankemöda de lägger ner på mitt skrivande.
Nu måste jag bearbeta manuset lite till, några faktadetaljer som måste ändras, men sedan är det förhoppningsvis klart och redo för inläsning. Det blir samma inläsare som förra gången – Anna Maria Käll.
Jag är jätteglad åt att hon tar även detta manus, eftersom det förra fick så mycket beröm för den finfina inläsningen.
Har funderat ganska mycket på hur jag ska gå vidare med skrivande, liv och jobb. Och apropå drömmar så är det väldigt inne just nu att man ska ”peppa sig själv till storverk” – typ att om du själv går in för att se på din bok som en bestseller, så kommer den att bli det.
Men nä … Det tror jag inte på.
Klart att livet blir roligare om man har en positiv livssyn och ser framåt med glädje och nyfikenhet – men att leva i en fantasivärld, tror jag är dumt. Framförallt är det lätt att man börjar nedvärdera sig själv när det INTE räcker med det egna peppandet av egot för att lyckas.
Hur många har inte kämpat förgäves för att vinna – men ändå misslyckats? Och beror deras misslyckande alltid på att de inte kämpat tillräckligt hårt? Nej, knappast
En satsar allt och förlorar. En annan satsar allt och vinner. Vilket det blir beror på så otroligt många andra parametrar än ens eget kämpande.
Viktigt att komma ihåg när man funderar på framtidsdrömmar och planer!
För övrigt är mitt motto fortfarande H C Andersens ”Att lefva är icke nog. Solsken, frihet och en liten blomma måste man också hafva”. Och jag är tacksam för att så är fallet i mitt liv.
/A