Valdagen 2018 – dagen efter dagen före …

”På puben Churchill Arms åt jag fish&chips, serverat av en engelsman. Medan vi satt där passerade människor från hela världen förbi – tonåringar, unga, gamla, barn i barnvagnar, förälskade par hand i hand blandades med trötta människor på väg hem från jobbet och kulturtanter som jag själv, rökande farbröder och en och annan lite äldre dam med rollator. På väg till bussen gick jag in i en tobaksaffär och köpte tonic water av en ung kille från Mellanöstern, bussen hem kördes av en av mina bosniska kollegor, i bussen satt vi bakom en tjej med huvudduk, som satt mitt emot en svart kille med rastaflätor, som satt bredvid en svensk tjej, som …
Jag älskar min hemstad, som i kväll var som som vilken internationell storstad som helst! En plats där vi alla är olika, men ändå binds samman av att vi är människor som just nu befinner oss i Uppsala, Sverige, planeten Tellus, Vintergatan …”

Delar mitt facebookinlägg även här. I går kväll när vi satt där i den ljumma septemberkvällen kände jag en sån otrolig känsla av kärlek till min hemstad sedan drygt 35 år. Hit är verkligen alla välkomna.

När jag kom till Uppsala 1984 var det inte för att jag ville hit, utan för att jag ville ifrån. Återvända till Motala fann inte på kartan, och det bara råkade bli här jag landade. Kunde lika gärna blivit Stockholm, kanske Göteborg, eller någon annan stad, för efter ett år på Nordens folkhögskola Biskops Arnö var jag vilse. Men när en av mina kompisar där sa att hon hade en lägenhet att låna ut över sommaren, så nappade jag, och blev som så många andra kvar i staden vid ån, nedanför universitetet och alltid med slottet och domkyrkan i fonden. Bästa Uppsala – aldrig lämnar jag dig!

I övrigt gick Författarstafetten i Missionskyrka bra. Läste första kapitlen ur nästa deckare, och pratade lite om mitt skrivande. Kändes helt okej, och väldigt roligt att det kom så många! 🙂
Lyssnade också på en annan författare, Anna Ahlund. Hennes bok ska jag absolut läsa, för jag fastnade direkt för hennes människoporträtt i det stycke hon läste. Roligt när man hittar en alldeles ny författare, som man inte kände till tidigare!

Efteråt gick sambon och jag på Churchill Arms och åt, och sedan hem och tuppade av, typ. Hade ju varit på hästtävling hela dagen, och lyckats bärga min och räcerpånin Mackans allra första rosett – en fjärdeplacering i hoppning 40 cm, på Ridtravarnas tävling på Jälla.
Det var ungefär den mest otippade rosetten i världshistorien och därför jättekul! – och jag är sååå stolt över min fina och duktiga häst.

Nu skiner solen här utanför. Vi ska gå och rösta, och sedan ska jag åka till stallet och provmata Mackan med hästgodisarna vi vann i går. Han är nog betydligt mer intresserad av dem än av rosetten!
Och kom i håg en sak: det är lätt att rösta bort demokratin, men sedan kan man aldrig rösta tillbaka den igen.

/A