Månad: januari 2019

Det finns ett engelskt uttryck som säger ”If you want something done, ask a busy person to do it …” – och det ligger mycket i det.
Ju mer man har för händerna, desto mer händer. Saker föder vartannat och nya kontakter ger utökade möjligheter, för att uttrycka det med två floskler, så här på en torsdag.

Har varit på MVTe-mässan i går, och det var verkligen jättekul. Många besökare på presentationen, och än fler som kom till montern och pratade om Sängsor, som Cenvigo säljer.
Mitt jobb före mässan var att komma med idéer till och sedan göra pressmaterialet tillsammans med de andra på företaget – både produktblad och affischer. Affischerna hade vi uppsatta på alla toaletter (!) och det var verkligen ett bra ställe att exponera sitt budskap på, eftersom alla går på toa – förr eller senare. 😉

Här är ett par av affischerna.

 

Nej, dags att fortsätta med ett korsord till Linds korsordsbok, och så kom det ett mejl om ett framtida manus i dag och i helgen är det dags för busskörning.
Som sagt – If you want something done … 😉

/A

Sitter i sängen och jobbar eftersom det är lägenhetens varmaste plats. Det är helt och hållet mitt eget fel. Isoleringslisten som ska sitta runt balkongdörren är borta, så där drar det rätt in, och det går inte att sätta dit en ny när det är så här pass kallt. Borde självklart ha fixat det för länge länge sedan, men … Tja, det blev inte av.

Har massor att göra denna vecka, och inte minst är det dags för MVTe mässan i Kista, en mässan om ny teknik inom vård och omsorg. Företaget Cenvigo, som jag frilansar som informatör till, har en monter – D:14 – och jag är inblandad i det mesta av informationsmaterialet. Spännande!
För min egen del är det här ett jobb som ger mersmak. Vi är ett litet, tätt sammansvetsat gäng, som jobbar tillsammans. Tar och ger, förslag  diskuteras, stöts och blöts. Bästa sättet att jobba på, helt enkelt, eftersom 1 + 1 blir 3 när man gör så!
Det har också varit superroligt att få damma av kunskaperna i InDesign igen. En gång i tiden var det redigerare jag ville bli, mest av allt, förutom författare. Sökte till Skurups journalistlinje med den motiveringen, och kom in tack vare det, som yngst i klassen, tillsammans med Lena K Samuelsson, numera hög chef i tidningsvärlden.
I dag är tidningsredigerare delvis bortrationaliserade. UNT exempevis, redigeras till stora delar i Norrköping, och nattredaktionen – som jag hade tänkt jobba på ”i framtiden” – finns inte längre. Synd, för jag tycker att en lokaltidning ska vara just lokal.

Men nu är det dags för ett korsord igen. Snart presstopp för årets upplaga av Linds Stora korsordsboken, och som vanligt hittar man mina korsord där – tillsammans med väldigt många andra. Alla nygjorda och Sveriges bästa korsordsmakare – enjoy!

/A

En dryg vecka har gått in på 2019.
Sitter just nu och lägger sista handen vid ett gäng affischer till en mässa i slutet av januari. Årets första korsord har gått iväg, ett par Min Häst-artiklar väntar på att bli skrivna, och jag har hunnit köra en del buss.

I dag var jag på Storytels hemsida och kollade på betygen för olika böcker. Min EN DÖD MAN har ju 3,65 om jag kollar på appen i mobilen, och därmed 4 stjärnor om man går in på hemsidan via datorn.
Men det har väldigt många andra deckare också! Den och den och den och den och den … och så en Keplerdeckare som fick 4,5 … och så fyra igen och igen och igen …
Vad är det för mening med ett betygssystem när alla får samma siffra?
Samtidigt blir det väl så om man ser till hur normalfördelningskurvan fungerar. De flesta av oss som skriver mainstream-deckare får förmodligen en trea eller en fyra i betyg – och så avrundas det uppåt, för att locka fler lyssnare.
Ibland kan jag sakna de skrivna recensionerna på Storytel. Samtidigt fanns det så otroligt mycket elakheter i dem. Vet författarkollegor som på fullt allvar inte vågade läsa dem, utan i stället lät någon annan sortera bort de värsta först, och sedan läsa de snällaste högt. Bedrövligt.
Överhuvudtaget är nätet någon sorts tummelplats för idioter nuförtiden. Kanske vore det bästa att bara lägga ner eländet – dra ur kontakten?
Häromdagen skojade exempelvis en kvinnlig ståuppare om vita mäns minskande fertilitet. Vad händer? Hon blir bombad med kommentarer av typen ”det är faktiskt den vite mannen som uppfunnit allt här i världen” (jo, men säkert …) och ”du ska dö”.
Total humorlöshet härskar.
Dessutom – jag måste säga att jag håller med henne; män av den typen är ingenting att avla på, den saken är klar. Det är därför de aldrig får ett något ligga-läge, utan får sitta kvar vid sin dator och skicka elaka mess till kända svenska kvinnor.
Alltså – skaffa ett liv, säger jag bara.

I övrigt är allting klart vad gäller OVÄNTAD DÖD. Omslag, baksidestext och inläsning. Någon gång i februari kommer den att finnas lite varstans.
Funderar på marknadsföringen och vad man ska göra för att inte drunkna i bruset. Dansa naken på gågatan framför stadsbiblioteket, kanske?
Ja, gud vet, och förmodligen inte ens hen, så jag återkommer i frågan.

/A