Därav hjärtat är fullt, talar munnen – och i dag berättar jag på bloggen Bara hästböcker om mina hästböcker. Här är länken: Bara hästböcker
Malin Eriksson, som är en av dem som driver bloggen, frågade redan i vintras om jag ville vara med. Vilken ära, tänkte jag, och släppte sedan glatt alltihop eftersom det kom en massa annat emellan. Men nu så!
Det känns jätteroligt att få berätta, och jag hoppas förstås att det gör så att ännu fler läsare hittar fram till mina – och andras – hästböcker!
Prinsessan Leia Scrollan Skywalker är inte på jakt efter en bok, utan efter en fyrbent kille med långa ben och snygg svansföring. Ännu ej kastrerad är hon som vilken tonårsbrud som helst med lite attityd! 😉
En rolig sida på instagram är Tidningen Starlet, som drivs av etnologen Kristina Öman: https://www.instagram.com/tidningenstarlet/
Även en del av mina gamla rutor har fått chansen att vara med – så då måste det ju vara en riktigt bra sida, inte sant? *hehe*
Det är jättekul att någon uppmärksammar kära gamla Starlet, som jag saknar. Skrev ju seriemanus i massor till tidningen, både när den kom ut i Sverige och Norge, och under perioden den bara kom ut i Norge.
Många tror att redaktionen bestämde vad vi författare skulle skriva om, men så var det inte alls. Vi hade stor frihet och mina hjältinnor var alltid starka tjejer som gick sin egen väg – en valde exempelvis bort pojkvännen för att satsa på musiken i stället.
I dag finns det ingen plats för tidningar som Starlet på tidningsmarknaden. Det är lite sorgligt på sitt sätt, men omvärlden förändras. Själv kan jag sakna tonen som fanns i tidningen. Läsarna var viktiga, och här fanns en kanal för kommunikation mellan tjejer långt före Internets tid.
I ett avsnitt av podden Snedtänkt har Kalle Lind intervjuat etnologen och forskaren Kristina Öman, som alltså håller på att skriva en avhandling om just populärlitteratur.
Jag hade verkligen sett fram emot programmet, men blev faktiskt lite besviken. Kalle Lind var dåligt förberedd, och medgav själv att han inte hade läst tidningen som barn och tonåring. Nå, men då kunde han väl ha hasat iväg till universitetsbiblioteket i Lund och läst den som vuxen? Lite mer engagemang hade faktiskt varit önskvärt!
Samtidigt – trots att han medgav sin egen okunskap, lät han inte Kristina Öman prata på i lugn och ro, utan var tvungen att dra in en massa annat som inte alls hade med saken att göra. Sådant som han visste något om, alltså.
Tråkigt tycker jag som lyssnare, och det känns också tyvärr ganska typiskt när halvgamla killar ska göra ”balla program om tjejiga saker från när jag var liten”. Vem vill framstå som lika mycket dinosaurie som gubbarna i generationen före? Ingen, så klart! Men om man nu är det, är det kanske bättre att erkänna och krypa till korset – och framförallt låta den som kan ämnet ta mer plats än en själv!
Oavsett min kritik av programmet – som jag ändå gillar och alltid brukar lyssna på – är det roligt att Starlet blir uppmärksammad. Men jag hade gärna lyssnat mer på Kristina Öman, och självklart fortsätter jag följa kontot på Instagram. Det är omöjligt att låta bli, liksom!
Och efter detta superlånga blogginlägg, är det börja skriva deckare. Men först lite lunch. Puh, ingen rast och ingen ro!
/A