Dokumentär om ”hästgården”

Just nu går det en serie dokumentärprogram på radions P1 om en hästgård utanför Stockholm där unga tjejer utsatts för sexuella övergrepp under decennier. Trots att det varit välkänt skvaller inom ryttarkretsar, så har verksamheten fått fortsätta – och pågår förmodligen än i dag.
Den första som tog upp det här var Ponnymamman, Ulrika Fåraheus, i en lång intervju på sin blogg. Jag har skrivit om det tidigare här i bloggen också, och här är en länk till hennes blogginlägg: Bortom bubblan. En berättelse om fasa, terror och befrielse. 
Här är en länk till P1, som alltså gjort en uppföljning i fem delar: Hästgården

Viktigt att läsa och lyssna på – och framförallt: vi måste sätta ner foten och säga att det inte är okej. Varken små eller stora tjejer ska behöva försvara sig på grund av att de blir sexuellt trakasserade. Man ska kunna vara i stallet och ägna sig åt sin hobby, utan att bli tafsad på, kramad, få snuskiga förslag eller dickpics via mms mitt i nätterna.

Jag tycker också att det finns en väldigt stor dubbelmoral bland män. Många av dem gapar vitt och brett om hur ”de där muslimerna” behandlar sina kvinnor. Andra gapar om att feminismen i Sverige gått för långt, att män måste få vara män och kvinnor kvinnor. Inte ens #metoo-uppropet verkar ha fått en del män att fatta att det är DE SJÄLVA som måste förändras och skapa en ny mansroll, genom att bära sig vettigt åt.
Det handlar inte om att någon är bättre än den andre. Det handlar om respekt och vänlighet, att man frågar innan man tar för sig, att man inte förutsätter att man alltid har rätt att bete sig hur man vill mot någon annan.
Behandla andra så som du själv vill bli behandlad – en välkänd gammal regel, som tål att upprepas, gång efter annan.

Men nu ska jag smita från jobbet och bege mig ut i solskenet. Härliga, underbara vår!

/A