Månad: december 2017

… och jag sitter i soffan med en kopp kaffe. Snart dags att bege mig till stallet, men just nu smäller det härutanför, så jag tänkte avvakta en liten stund till. Livet runt nyår är svårt för skotträdda hundar, och även om Scilla inte är totalt hysterisk, så märks det ändå att hon blir störd och orolig.

Nästa år kommer att innebära en hel del roliga saker jobbmässigt.
En nygammal uppdragsgivare vill anlita mina tjänster, har hen meddelat. Jätteroligt och utmanande.
I datorn växer ett manus fram, och dessutom väntar ett antal gamla synder på att bli uppfräschade och utgivna på nytt.

Ibland önskar jag att det där drivet skulle avta. Att jag skulle nöja mig med livet så som det kan vara i lugnare perioder – köra lite buss, göra korsord, sitta i stallet och dricka kaffe med bästa vännerna.
Men det skulle kännas bra trist att aldrig utvecklas eller testa nya vägar. Även om jag går på pumpen med jämna mellanrum, så föredrar jag de smällarna framför att bara välja det välkända och trygga.
Buddha lär ha sagt att ”Den som föga lärt, åldras som en oxe”. Ligger mycket i det.

Men nu – stallet med den hysterisk hunden och hennes pojkvän!
Gott slut – och gott nytt år!

/A

 

Lyssnade på P1-programmet Stil häromdagen. Det är ett av mina favoritprogram, faktiskt. Påläst, roligt, intressant, och både mycket djuplodande och ytligt – samtidigt!

Det här programmet handlade om Florence Nightingale. För eftertiden har hon oftast beskrivits som ”kvinnan med lampan” – en vårdande ängel som gick till de svårt sjuka soldaterna i natten och lade en svalkande hand på deras feberheta pannor.
I själva verket var hon en skärpt och påläst statistiker, som kom att förändra sjukvården på ett sätt som sträcker sina trådar långt in i vår egen samtid. Hur ett sjukhus ska organiseras, hygien, arbetskläder och hur otroligt viktigt det är med ordning och reda – det tog hon tag i genom att med statistik bevisa vad som fungerade – och inte. Och detta i en tid när kvinnor från överklassen helst skulle vara intresserade av vilken klänning de skulle bära vid eftermiddagsteet.
En stark och outtröttlig människa, värd att beundra!
Klicka på länken så kommer ni direkt till programmet!
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/987791?programid=2794

I slutet av programmet kommer det också ett litet avsnitt om inspiration och kreativitet.
Maria Sandgren, psykolog och forskare vid Södertörns högskola, var intervjuad och sa så här om inspiration: ”Kreativitet är en process (—)
… den går inte att köpa, den är svår att tvinga fram, den kommer med lätthet när den kommer, och man vet inte riktigt när den kommer. Den kan inte beställas heller. Därför ser jag den som något oerhört sårbart och skört och något som ska respekteras”.

Kloka ord om något som är  mycket svårt att beskriva. Så nu ska jag ta en liten tupplur och invänta att inspirationen attackerar! 🙂

/A

I morse läste jag igenom manuset en gång till och gjorde de sista rättelserna. Det var ett par felstavningar och så hade jag glömt att ta bort några tempusväxlingar. Sedan gjorde jag en pdf och skickade iväg den till förlaget. Tack och hej!
Nu är det bara att vänta på framtiden, så att säga.
Under tiden ska jag göra en inlaga för pocket i indesign.
Inte för att jag har råd att ge ut den – än – men tänker att det skadar inte att ha ett sådant liggande färdigt, nu när manuset faktiskt är klart och genomgånget ordentligt, en gång för alla.
En vacker dag kanske V75-raden faktiskt slår in, och då … tadaaaaa! 😀

I dag kom den finska versionen av Den ledsna ponnyn i min brevlåda. Det är nog en av de finaste hästböckerna jag gjort, och naturligtvis är det Jullelin som tecknat – Sara Ingelmark Julin. Framförallt är inlagans illustrationer helt underbara. Vilken tur att just jag har förmånen att få jobba med en så skicklig tecknare!
Tyvärr kommer boken inte att finnas i bokhandeln, utan enbart som bokklubbsbok hos Pennyfriends nu i december. Men den går alltid att få tag på via biblioteket, och sedan brukar bokklubbsböcker också dyka upp i handeln ändå. Inte i affärerna, men på loppisar, tradera, blocket … Och så vidare.

Kontrakt på Vera & Buster -5 kom förresten också i brevlådan i dag. Roligt att den rullar på!

/A

Den här hösten har varit otroligt lång och seg, och som vanligt avslutades den med en kolsvart novembervecka, när det var mörkt redan före fyra på eftermiddagen. Men nu är det ljus i alla fönster – och den 21 december kommer vintersolståndet.
Sedan är det över, och vi har klarat oss den här gången också.
Oavsett höstens mörker, skulle jag aldrig vilja bo i ett land utan årstidsväxlingar. Den mörka hösten  är en förutsättning för den ljusa våren, och utan variationerna i vårt väder, vore livet bra mycket entonigare.

Jag har arbetat på med mitt manus som ska gå iväg i morgon. Ändrat, strukit, skrivit om … Är så jäkla trött på historien så jag helst bara vill säga till förlaget att de får göra vad de vill med det. Precis vad som helst! *grym smiley och tankar på pappersåtervinningen*
Men så kommer petimätern i mig fram. Allt ska vara rätt. Korrekt. Så bra det bara går. Och vem ska fixa det, om inte jag gör det? Så blir det plötsligt ett varv till med texten – för säkerhets skull.
Hur som haver – när det här är klart blir det busskörning i stället. Nu måste jag nämligen ta mig samman och försörja mig. Man kan inte leva på ingenting, månad efter månad, och min V75-rad stannar ständigt på 5 rätt. Håhåjaja. Man lever ett priviligierat liv ändå, så jag ska inte klaga. Jobba heltid varje dag och göra samma sak hela tiden, det skulle ta knäcken på mig, tror jag. Skolan gjorde ju sitt bästa för att försöka under alla år – trots att jag egentligen älskar att lära mig nya saker och hade en hel del bra lärare, som förhoppningsvis brann för sitt kall.

Men nu – ut i verkligheten!

/A