Månad: november 2017

Har suttit med ett jäkla manus hela dagen och kvällen, men är ändå långt ifrån klar. Jag som trodde att det inte var så mycket att ändra … :/

När jag skrev det där manuset, försökte jag liksom vara lite kul, och skrev därför bitvis i presens. Jag tänkte mig att det skulle ge skärpa till handlingen, öka närvaron, ge det hela mer nerv.
Men tji fick jag när det gällde att vara litterär.
Dåtid genomgående är grejen, så nu måste jag sitta och ändra hela middevitten från presens till preterium.
Fattar hur mycket jobb det är! 😮
Vi pratar typ 403 861 tecken inklusive blanksteg.
5000 rader.
71 760 ord.

Den som anser att författare är ett privilierat jobb, får gärna komma hit och hjälpa mig. Vi pratar alltså om att skriva om meningar av typen ”Hon reser sig upp och ser på honom” till ”Hon reste sig upp och såg på honom”.
Om du fixar det, så håller jag med kaffe och smörgåsar under tiden!
Fritt kattgos och hundprommisar ingår. Välkommen!

Förresten blev jag så otroligt full i skratt när jag läste en intervju med Lotta Lotass, här länkad till Aftonbladet som rewritat den.
På ett ställe säger Lotta Lotass, angående den där kulturmannen som begått diverse sexuella övergrepp mot ett antal kvinnor:
Den senaste veckan har Svenska Akademien hamnat i kris efter att en kulturprofil med nära band till Akademien anklagats för att ha antastat, våldtagit, trakasserat och hotat kvinnor. Lotta Lotass har anlitats till mannens verksamhet men kände inte till vad som pågick:
– Tack och lov ser jag inte bra ut och var väl därför ointressant för honom.

Precis så är det!
Jag tillhör inte heller de blonda, smala, vackra, eleganta – och har heller aldrig behövt försvara mig mot sexuella övergrepp från varken slemmiga kulturpersonligheter eller vanliga snuskgubbar.
Där ser man vilken himla fördel det är att vara tämligen tjock, pratsam, orädd och kaxig. Man får faktiskt vara i fred i det stora hela. Och när man väl träffar någon som blir intresserad av en, handlar det alltid om hela konceptet – inte bara att man är en ny köttbit att visa upp för polarna.
Japp, jag inser att jag har sluppit lindrigt undan, och avundas verkligen inte de kvinnor som den tuffa vägen har fått lära sig att vissa män gärna använder sin makt för att begå övergrepp på andra.

Till sist en bra krönika från Aftonbladet om #metoo skriven av en av en ung begåvad journalist – Johanna Frändén: Cirkulera! 

Over and out!

/A

PS. Ibland är en ny president bara såååå umsfilibabba för en korsordsmakare! Skärmdump från DN häromdagen.

Varje dag kommer det nya hashtags med avslöjanden – män (och en och annan kvinna) inom kulturvärlden, politiken, juridiken, media … och så vidare! – avslöjas med byxorna vid knäna.
Uppenbarligen handlar det om människor som är totalt värdelösa på att uppföra sig.
Men alltså – hur svårt kan det vara?

För mig är det självklart att man inte kommer med sexuella anspelningar till folk som man inte känner väl – och är säker på att uppskattar det.
Lika självklart är det att man inte stoppar in handen i någon annans underkläder, säger fula ord eller hotar att förstöra någons karriär om hen inte går med på mina krav.
Inte heller blir man skogstokig på jobbet och beter sig som en trotsig småunge när något går en emot. Dessutom kommer man i tid, svarar på tilltal, är hövlig och vänlig mot de man har omkring sig. Oavsett. Man är ett proffs på jobbet, helt enkelt. Och man följer vanliga, enkla regler om hyfs, artighet och uppförande som varje människa borde ha inpräntat i sig sedan barnsben.
Eller? Nä, tydligen inte.

Vi svenskar är ofta så j*kla kaxiga när vi ser ner på andra länders sätt att behandla framförallt kvinnor.
Hederskultur, gubbar som gifter sig med småflickor, kvinnor som måste skyla sig med slöja och aldrig får varken utbilda sig, köra bil eller ta egna ekonomiska beslut under hela sitt liv.
Svenskar tar gärna till brösttonerna mot detta, särskilt i olika hata-grupper på facebook.
Men tänk – vi har människor som ägnar sig åt samma beteende här ju.
Varför dyker inte dessa upp i debatten förrän nu?

Vad annat än förtryck är det när en äldre etablerad man inom kulturvärlden hotar en ung poet med att han ska förstöra hennes karriär innan den börjat, om hon inte ligger med honom?
Vad annat än förtryck är det när geniförklarade, medelålders skådisar klämmer och känner på unga nyutbildade praktikanter, som vore de ett stycke kött?
Det är faktiskt ingen skillnad alls mellan detta och det som kränkta svenska män så gärna vrålar aggressivt om i olika stå-upp-grupper.
Förtryck är förtryck – oavsett etnicitet och kultur.

Till sist: det är lite roligt att de som är verksamma inom den stockholmsdominerade mediavärlden tycks tro att alla minsann känner till vem den där ”kulturpersonligheten” är. Jag menar alltså snubben med ”nära band till Svenska Akademien” som anklagas för diverse otrevligheter av sammanlagt 18 kvinnor.
Själv sitter jag som en fågelholk, när det flämtas upphetsat i radio och tv visar pixlade bilder där han tar en orden (?) av Bah Kunke. Hade ingen aning alls om hans existens förrän nu.
Hur kan vara så anonym, trots pixlade bilder och fler och fler ledtrådar varje timme, om han är så viktig? Ingen aning, säger ju jag. Konstigt är det, i alla fall. Fast han kanske inte är så inne på hästböcker …? 😉

---

Till sist: äntligen har domen mot Ratko Mladic fallit.
Mladic ses som ansvarig för minst 8 000 människors död vid massakern vid Srebrenica. Han skyller ifrån sig och tänker överklaga, men såvitt jag förstår kommer han att få tillbringa resten av sitt liv i fängelse.
Det känns bra.

Fotografen Dzenana Halimovic har sammanställt över 2 400 porträttfotografier på några av de män och pojkar, som försvann de där dagarna utanför Srebrenica. De som aldrig återvände.
Se på dem och minns att det lika gärna kunde varit du, eller jag, eller våra barn, föräldrar, syskon … Vansinne skonar ingen.
https://www.rferl.org/a/27114531.html

/A

Pappershögen ligger bredvid datorn.
Kommentarer med blyerts i marginalen. Inte så många som man kunde ha trott dock. ”Fruktansvärt välskrivet”, sa förläggaren – mycket snällt och med ett milt tonfall.
Åh tack.
Det gjorde inte ångesten mindre. *gaaah*

Det finns alltid annat att hitta på.
Kontoret börjar bli välstädat.
Kattlådan är tömd.
Har ringt en god vän.Gjort mer kaffe.
Måste gå ut med hundarna nu.
Oj, snart dags för stallet! Det skymmer redan härutanför …

Frågan är hur många ursäkter man egentligen kan uppfinna, innan man till sist står inför det faktum att det är dags för ett sista korr och sedan är det färdigt?

Nu åker vi till stallet, jag och hundarna. Sedan ska jag åka hem och ta itu med det hela.
Jag lovar.

Kanske, i alla fall.

/A

 

Sitter i soffan och försöker räkna efter hur många böcker jag egentligen har skrivit sedan 1983. Det var då min första bok – Mirre på ridläger – kom ut. Jag var 17 år är jag skrev den, 18 år när den antogs, och hann precis ut ur gymnasiet innan den dök upp i ett av bokklubben Silverhingstens bokpaket.

Boklista
Mirre på ridläger
Mirre och Ankan tävlar

Guldfuxen

Jennie, Milla och Figaro
Jennies drömhäst

Mia på ridläger [inte samma som Mirre på ridläger!]
Guldfuxen – ny upplaga som bl a gick i USA

Sara-böckerna
Sara och fullblodsmysteriet
Rädda hästarna, Sara
Sara och clownen som grät [min egen favoritbok!]
Över alla hinder, Sara
Akta dig, Sara

Läslusens lilla pysselbok
Handbok för lata sommardagar
Kär kär kär …
Pennys Pysselbok

Vera och Buster
Önskeponnyn
Nu rider vi!
En regnig dag
Häst-tokig
Vera & Buster 5 [fick ja på den i dag! Hurra!]

Den ledsna ponnyn [bokklubben Penny decemberpaketet 2018]

Projekt X – antagen och bearbetas just nu – min första vuxenbok! 🙂

Känns som om jag har glömt någon, men så illa kan det väl inte vara? *teflonhjärna*

I övrigt så har det varit en seg höst, med en envis hosta som hackat och hackat. Nu äntligen har det gett sig, så nu måste jag köra en massa buss för att ha råd att fira jul.
Har fått några nya korsordsuppdrag på sistone – är en av flera alternerande konstruktörer som gör krypto och barnkorsord i Sydsvenskan. Jätteroligt!
Jag älskar verkligen att göra krypton. Det är som att lägga ett pussel, där bokstäverna är bitarna som måste passa in i varandra för att det ska gå i hop. Det kompliceras av att alla bokstäver ska vara med minst två gånger, och att bokstäver som H, P och Z inte förekommer särskilt ofta i vårt språk.

Men nu – dags att ta itu med dagens göromål!

/A

PS. Jag hade ju glömt Pennys Pysselbok. Nu är den också tillagd! DS.