Från presens till preteritum

Har suttit med ett jäkla manus hela dagen och kvällen, men är ändå långt ifrån klar. Jag som trodde att det inte var så mycket att ändra … :/

När jag skrev det där manuset, försökte jag liksom vara lite kul, och skrev därför bitvis i presens. Jag tänkte mig att det skulle ge skärpa till handlingen, öka närvaron, ge det hela mer nerv.
Men tji fick jag när det gällde att vara litterär.
Dåtid genomgående är grejen, så nu måste jag sitta och ändra hela middevitten från presens till preterium.
Fattar hur mycket jobb det är! 😮
Vi pratar typ 403 861 tecken inklusive blanksteg.
5000 rader.
71 760 ord.

Den som anser att författare är ett privilierat jobb, får gärna komma hit och hjälpa mig. Vi pratar alltså om att skriva om meningar av typen ”Hon reser sig upp och ser på honom” till ”Hon reste sig upp och såg på honom”.
Om du fixar det, så håller jag med kaffe och smörgåsar under tiden!
Fritt kattgos och hundprommisar ingår. Välkommen!

Förresten blev jag så otroligt full i skratt när jag läste en intervju med Lotta Lotass, här länkad till Aftonbladet som rewritat den.
På ett ställe säger Lotta Lotass, angående den där kulturmannen som begått diverse sexuella övergrepp mot ett antal kvinnor:
Den senaste veckan har Svenska Akademien hamnat i kris efter att en kulturprofil med nära band till Akademien anklagats för att ha antastat, våldtagit, trakasserat och hotat kvinnor. Lotta Lotass har anlitats till mannens verksamhet men kände inte till vad som pågick:
– Tack och lov ser jag inte bra ut och var väl därför ointressant för honom.

Precis så är det!
Jag tillhör inte heller de blonda, smala, vackra, eleganta – och har heller aldrig behövt försvara mig mot sexuella övergrepp från varken slemmiga kulturpersonligheter eller vanliga snuskgubbar.
Där ser man vilken himla fördel det är att vara tämligen tjock, pratsam, orädd och kaxig. Man får faktiskt vara i fred i det stora hela. Och när man väl träffar någon som blir intresserad av en, handlar det alltid om hela konceptet – inte bara att man är en ny köttbit att visa upp för polarna.
Japp, jag inser att jag har sluppit lindrigt undan, och avundas verkligen inte de kvinnor som den tuffa vägen har fått lära sig att vissa män gärna använder sin makt för att begå övergrepp på andra.

Till sist en bra krönika från Aftonbladet om #metoo skriven av en av en ung begåvad journalist – Johanna Frändén: Cirkulera! 

Over and out!

/A

PS. Ibland är en ny president bara såååå umsfilibabba för en korsordsmakare! Skärmdump från DN häromdagen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *