Månad: september 2017

I en författargrupp jag var med i på FB var det en himla massa tjat om namn. ”Jag har en person här som är si och så – vad ska hen heta?”.
Alltså, jag antar att det egentligen handlade mer om att få kontakt med andra skrivande människor och visa att man är en av dem som skriver ”på riktigt”, men frågan är ändå intressant.
Hur mycket jobb ska man lägga på namnen i sina manus, liksom?

Själv lägger jag inte ner något jobb alls på dem, utan tar bara första bästa som dyker upp i huvudet. Dels kan man alltid ändra senare, dels tänker jag att det undermedvetna säkert gör sitt jobb bäst utan inblandning. När jag skriver har jag alltid en bild av hur personen ser ut, rör sig, pratar – och då vet jag också på något sätt automatiskt var hen heter.
I många fall ändras dessutom namnet så småningom av förlaget. Vera hade flera olika namn, innan hon blev just en Vera – Nelly, Kajsa och Elsa var några förslag. Gotlandsrusset Buster däremot, han har hetat Buster hela tiden. Om jag kör fast med ett namn, det händer ju trots allt ibland, brukar jag googla namnstatistik. Skriver man om någon född ett visst decennium, är det ju bra att använda ett namn som var populärt då.

Det ger ju en vink om tidsperioden, som inte är helt oäven. Fast sedan kanske jag ändå tar namn 99 på listan med 100.

I övrigt är jag precis på sluttampen av mitt hemliga projekt. Känns fint! Egentligen borde jag fira med champagne, men en j*kla snuva har gjort att alvedon och te med honung är grejen. Är så förbaskat trött på virusar, och förstår inte varför de ger sig på mig ideligen. Vik hädan, säger jag bara! >:(

 

Men nu – stallet!
/A

 

 

Har försökt pigga upp bloggen med en ny layout. Få se om den funkar i längden, eller om det finns någon annan som passar bättre.

Vad irriterande det är att jag inte bara kan skriva på tills det är färdigt – särskilt nu när jag egentligen har väldigt bråttom. Men min hjärna funkar inte så. Jag måste helt enkelt ha tid att tänka för att det ska bli bra.

Samtidigt gäller det att hela tiden träna sitt språk, hålla orden i gång. Att inte skriva alls, utan enbart vänta på inspiration funkar ju inte heller.
När inspirationen väl kommer har man helt tappat greppet om hantverket. Det är som att ställa upp i ett maratonlopp utan att ha tränat ordentligt innan. Du kanske tar dig runt, men det gör ont, det är j*kla jobbigt och det blir sällan bra.

Själv ska jag nu låta Projekt X bearbetas i bakhuvudet, medan jag är i stallet, pysslar om hästen och går en hundpromenad. Kontrakt är skrivet och manuset har gått iväg till en omslagsillustratör, men jag väntar lite med att berätta mer här ändå. Man vill ju gärna hålla på godsaker så länge som möjligt!

Till sist – kolla vilken fantastisk orange färg den här rosen som växer i stallrabatten har. Det är en sådan där liten krukros, som övervintrat sedan förra sommaren och blommat snällt i år igen. Och trots att det är mitten av september, kämpar den på med nya knoppar. Fint!

Jag är verkligen förtjust i den där orangegula färgen. Den här rosen ser lite grann ut som min barndoms bokmärkesrosor, faktiskt! Undrar vad sorten heter? Ska nog försöka försöka dem med sticklingar – fast det får bli nästa år.

/A