Prestationsångest och jubileum

… kombinerat med skrivkramp, är ingen lyckad kombo. Men jag tänker att det löser sig säkert. Det brukar det göra.
Eller så löser det sig inte alls. Men det finns i alla fall ett färdigt manus, så även om min hjärna tycks ha gått i baklås just nu, är det trots allt inget jag oroar mig för på riktigt.
Det handlar ju egentligen mest om att jag behöver skärpa mig, placera min breda bakdel på stolen och jobba på. Fast det ser finare ut att skylla på ångest, än att medge att man är lat … 😉

I dag skulle jag ha arbetat med Projekt X tänkte jag, men blev kattnappad i stället.
Att ligga på rygg i soffan med en purrande fyra månaders källing på bröstet, är finfint! Lyssnade på radio, stirrade i taket, lät tiden bara gå.
Och gått har den gjort.
I morgon är det precis trettio år sedan jag startade min firma Alfa Reportage.
Sedan dess har jag hunnit skriva över tjugo egna böcker och översatt åtta. Jag har kreerat oräknerliga lovestoriesar till veckotidningar, massor av hästnoveller och en jättebibba med seriemanus till Min Häst, Starlet och Penny.
Jag har under många, många års tid fyllt tiotusentals seriebubblor med svensk text i Wendy och Penny. Skrivit artiklar om allt från fackligt arbete vid Akademiska sjukhuset till gotlandsruss och hästrallyt i Bergsjö.
Ja, just hästrallyt i somras blir faktiskt min sista artikel till Min Häst, eftersom det är dags att släppa och gå vidare.
Och så korsorden … Vet inte hur många jag är uppe i nu, men några hundra är säkert vid det här laget. Och så har jag gjort inlagan i fem korsordsböcker till Linds förlag.

Så otroligt många roliga grejor jag haft förmånen att få göra under dessa tre decennier! Vilket priviligierat liv jag har – och som jag förhoppningsvis kan fortsätta att njuta av ett tag till.

Men nu – dags att avsluta. I morgon ska jag rida, korsorda, fakturera och så köra buss genom Uppsalas fredagsnattliv – det är i alla fall planen.
Och en sak är klar –  på väg till jobbet ska jag köpa något extra gott och fira tre decennier som frilansjournalist, författare, översättare, fotograf, korsordsmakare och redigerare. Fira alldeles så där mitt i vardagen med en vaniljlatte, en glass eller kanske lite godis till natten bakom ratten.
I morgon, en dag som också är ett liv.

/A

Hjärtat brister

Han kunde ha varit min son.
Eller din.
Eller din grannes.

En ung kille som förlorat allt. Bottenlöst förtvivlad.
Honom skickar vi tillbaka till ett land i krig som han aldrig bott i, i stället för att ta tillvara på hans driv att lyckas ta sig hit genom hela Europa för att starta ett nytt liv.

Samtidigt väller det in kriminella från de forna öststaterna. Människor som dränerar vårt välfärdssystem på miljarder. Dem stoppar vi inte. Tvärtom. De är födda på rätt sida om Schengens gräns, och välkomna att ta för sig av vårt samhälles alla förmåner.
Ta bara de 65 miljoner kronor som försvann från bygget vid Karolinska. De hade räckt för att ge många unga människor som han på bilden ett bra liv här.  Utbildning, jobb och bidrag till samhället under många år framöver.
Men nä, de som är hederliga och har visat att de vill något – dem skickar vi ut. Och sedan ger vi pengarna till skurkarna.

Jag blir så förbannad!

Så jävla, helvetes förbannad så det finns inte!

 

Länk till P1s programserie om brott och samhälle.

[bilden är en skärmdump, artikeln finns på www.dn.se]