… men i dag är det lördag, så Hågadalen och Nåsten är full av människor, hundar, barnvagnar, cyklister, motionärer …
Å ena sidan har jag själv valt att leva mitt i en storstad. Å andra sidan blir jag så trött. Skogen ska vara en tillflyktsort, ridturerna fylla på reservkraften, men när man ideligen måste interagera med dem man möter blir det inte så.
Låt bli det då, säger någon, men så enkelt är det inte.
För det första hör det till vanlig hyfs att säga ”hej” när man ses. Sedan måste man ibland också uppfostra en del människor ”hallå, cykla inte så fort på den här vägen, det är en ridväg där det går hästar och du måste hinna se dig för!”, och så möter man understundom bekanta.
Det sistnämnda är alltid lika trevligt – som häromdagen när jag red på Anna Ehn och hennes promenadsällskap. 🙂 Tyvärr hann vi inte prata så länge, men ändå – åren går och vi båda jobbar på, var och en på sitt håll. Hennes och Mia Örströms barnböcker om den sprudlande Sally, får goda recensioner och jag tycker det är kalasbra att böcker om en vild och sprakande tjej får plats i litteraturen! Mer sådant åt folket!
För snart tio år sedan intervjuade Anna Ehn för övrigt mig om hästböcker (december 2006). Artikeln ligger fortfarande kvar på UNT, och kan läsas här. På den tiden hade jag en vit sagohäst med blå ögon – vackraste Cliffe. Åh, vad jag saknar honom ibland!
Nej, nu är det dags att bege sig ut i verkligheten. Matlådan är uppäten, magen proppfull, och förhoppningsvis blir det en kopp kaffe i solskenet på stallbacken och kanske en ridtur? Dock inte i damsadel …
Emma Peek hoppar hästen St. Patrick över ett 2,13 m högt hinder. Bilden kommer från World Horse Museum i Kentucky, USA. De har både en hemsida och en facebookgrupp – rekommenderas!
/A