Det mörknar …

… och inte bara utomhus. Bränderna i flyktingförläggningarna gör mig både förtvivlad och arg. Vilka idioter ni är, vill jag skrika. Vad fan håller ni på med? Ni förstör vårt land, i stället för att bygga upp det, göra det bättre. Arga, unga, kränkta, vita män som tar lagen i egna händer, eggade av sidor som flashback och Avpixlat. Sektlika tankar florerar, liknande dem IS använder vid indoktrineringen av sina unga, arga män: vi mot dem, de är onda, vi är goda, svart och vitt, inga nyanser finns.
En ung man från IS i mellanöstern, och en ung man som eldar flyktingboenden i Sverige, skulle säkert ha en hel massa att prata om. Samma tankar, samma hat, samma tro på att våld är lösningen. Samma oförmåga att ställa det man själv gör i relation till andra människor. Jag har rätt och om du inte lyder, tar jag över din värld med våld.

Motbilden: ung kille på bussen berättar om sitt liv. Föräldrar från Afgahnistan, båda jobbar här i Sverige, kvalificerade jobb. Själv går han på gymnasiet. Sedan universitetet – eller kanske jobba några år? Han har inte bestämt sig än. Vi pratar om religion. Alla får tycka och tänka vad de vill, säger han. Alla religioner är egentligen samma. Jag håller med.
Han och hans föräldrar tillför en hel massa till allas vårt land. Jobbar, betalar skatt, utbildar sig, gör så att Sverige blir lite bättre, dag för dag.
Utan invandring går vi miste om all denna kreativitet, kunskap och vilja till förändring. Visst kan vi sitta här bland våra granar och spela banjo på underläppen, men hur bra blir det i längden?


I min egen lilla värld av blommor, då? Ja, när världen brinner omkring en och kontrasterna blir allt skarpare känns det egna livet här i bortskämda Sverige så fluffigt rosa. Men det händer roliga och bra saker också. Vi får inte glömma det. Man måste glädja sig också, inte bara deppa ihop över all världens ondska.
Nu har till exempel Önskeponnyn och Nu rider vi! hamnat på Rabén & Sjögrens hemsida. Det känns lite konstigt, för de har funnits så länge i mina tankar, men nu är det alltså på riktigt. Har slutkorret på båda liggande här hemma, men törs knappt titta på dem. Tänk om jag missar något? Hu!
Har också ett annat stort projekt på gång, eller nej fel – två projekt. I morgon kommer det förhoppningsvis en skärm, tangentbord och en riktig mus. Här ska skrivas mycket och långt framöver …

Men nu – ett korsord och sedan lite städning av kontoret. Ute är det redan mörkt. Men vi får inte låta mörkret vinna. Tänd ett ljus, lyft blicken och se framåt – om åtta veckor vänder det mot ljusare tider igen.

 

/A

 

anna_sellberg_151012-2

Förresten – den här bilden blev det till Rabén & Sjögrens vårkatalog. Jag gillar den inte alls, tycker bara att jag ser så himla dryg ut. Fast vem bryr sig egentligen? Ärligt talat – ingen utom möjligen jag själv, skulle jag tro. 😉