Lyssnade på ett väldigt bra program av som jag poddat från radions P1 häromdagen: Kropp och själ. Det handlade om livsdrömmar och varför författaryrket är en så vanlig dröm hos så många.
För min del hade jag faktiskt skrivit precis lika mycket, oavsett vilket annat jobb jag valt. Bara att det blivit mindre tid över för skrivandet, och kanske hade jag skrivit helt andra saker.
Att skriva är omöjligt att låta bli. Som en konstnär som aldrig sålt en tavla, men ändå målar vidare, år ut och år in. Hemmapianisten som spelar Månskenssonaten tusen gånger tusen gånger. Sångaren som sjunger i den lilla kyrkokören, har ett helt annat yrke egentligen, men låter musiken fylla all övrig tid.
Och apropå att vara sångare i en kör – det här är en av de bästa flashmob-filmer jag sett: Carmina Burana O Fortuna med solister, kör och Orchester der Volksoper från Wien.
För övrigt var det en alldeles speciell känsla att köra in på Solvallas stora bana i torsdags kväll. Ändå körde vi bara fyra varv i bakvarv, och jag åkte efter lilla russet Mandolin. Långt från de där storstjärnorna som springer där annars, men ändå …
Tur att jag har världens finaste travhäst hemma i stallet! Och en av de långsammare … annars hade han ju inte bott hos mig!
/A