#jagärhär
Alltså – det är den bästa idén jag kan tänka mig! En facebookgrupp och en hashtag mot hat, kränkningar och hot.
Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi påverka och förändra. Tillsammans vågar även de som annars sitter tysta, säga vad de tycker om saker och ting.
Så himla coolt alltså!
Läs mer: #jagärhär
Det sitter en talgoxe i trädet utanför mitt fönster. En dryg månad till, sedan kommer det: ”tiii tuuu, tiiii tuuu” och våren närmar sig igen.
Den här hösten har gått otroligt fort och jobben har trillat in som pärlor från ett trasigt halsband studsar ner på golvet. Ändå funderar jag allt oftare på att ge upp skrivandet och börja köra buss i stället. Det går helt enkelt inte att försörja sig som frilans i dag.
Jag har ett superbra förlag, Rabén & Sjögren, som har kontrakt som de tagit fram i samarbete med Sveriges författarförbund. Har gett ut fem (5) böcker där på ett år – men det finns ändå inte en chans att försörja sig på att skriva …
Ett exempel: R&S har gjort ett tilltryck på de två första Vera och Busterböckerna på 4 000 ex. Jättekul och jag blev verkligen glad över att böckerna säljer så bra.
Skickar en räkning på 10 000 kronor, där sedan hälften går bort i skatt och sociala avgifter.
5 000 kronor för 4 000 böcker är 1 krona och 25 öre per bok.
100 böcker är alltså 125 kronor.
Jag kör buss på timmar åt Gamla Uppsala Buss. Min timlön som busschaufför är 184 kronor – timlön 155 kr, pilotfisken 4 kr/timme*) och så semesterersättning 23 kronor per timme. Sedan tillkommer OB också, eftersom jag oftast kör kvällar och helger, men jag räknar inte med den. Efter skatten på cirka 32 % återstår ungefär 125 kronor rent – för en timmes jobb. Jag kan alltså jobba 1 timme med att köra buss och det blir lika mycket pengar som om jag säljer 100 böcker.
Det är faktiskt inte rimligt!
*) vi har en grunka i bussen
som mäter att vi kör miljövänligt,
och vi chaufförer får ersättning
som tack för att vi står ut med detta
Nu är det egentligen orättvist att räkna på just Vera & Buster-böckerna, för R&S avtal är ändå vettigt jämfört med mycket annat. Det är ett seriöst förlag, och som sagt – deras avtal är framtagna i samarbete med SFF. Bara det gör att jag är väldigt stolt och nöjd med att arbeta för dem.
Men det finns andra förlag, som trots stora vinster utnyttjar sina duktiga, lojala och trogna frilansar in absurdum. Det är faktiskt rent ut sagt bedrövligt! Mediahusen vet ju att tackar vi nej till ett jobb står det tusen andra på kö som kan tänka sig att göra det ännu billigare. Ja, faktiskt näst intill gratis – ”bara för att få in en fot …”.
Men grattis till dig som tror det är så det funkar. *NOT!* Du är kommer att bli lika utnyttjad som vi andra, hur många fötter du än stoppar in i dörrspringan.
Nej, kunskap, erfarenhet, kvalitet och i slutänden en bra produkt – det är inte värt ett dugg när siffernissarna får räkna på det och ägarna vill ha ut maximal vinst. Och sedan tycker man det är konstigt att folk slutar läsa tidningar … Klart att de slutar när tidningarna blir sämre och sämre, och innehållet alltmer utvattnat, mainstream och snuttifierat.
Är allt lika illa då? Nej, det finns ljusglimtar.
Ett par exempel på att det faktiskt går att göra kvalitativ journalistik på ett både smart och bra sätt, som också genererar pengar, är tidningarna Filter och ETC.
Där hittar man långa, välskrivna artiklar av duktiga journalister. Texter där den intervjuade personen får chansen att utveckla resonemang och tankar, reportage där händelseförlopp blir ordentligt genomlysta.
Mer sådant, tack!
Så nej, jag har bestämt mig för att ge det våren och sommaren också. Blir det inte bättre, så får skrivandet och korsorden bli min hobby och busskörande mitt jobb – om inte på heltid, så näst intill.
Jag har frilansat i snart fyrtio år, men tröttnat på att leva ur hand i mun och alltid vara fattig.
Faktum är att jag får mindre (!) betalt för jobben nu än vad jag fick när jag frilansade för den lilla socialdemokratiska Veckotidningen i Motala i början av 1980-talet … Det är när man börjar räknar på sådant, som man inser att det börjar bli dags att göra något annat än att vara frilansjournalist!
Till sist: visste du att datorer har börjat ta över jobbet med att göra korsord?
I stället för att anlita en levande människa, köper förlaget in ett dataprogram som gör jobbet. Poff, så är krysset flätat och klart, och kan skickas ut i tidningen. Vad spelar det för roll att det är korsord som alla blir likadana, utan egen charm och personlighet, utan fel eller spännande associationer.
Det här är redan på gång hos flera av de större veckotidningarna.
Håll utkik efter ”underliga namn” på konstruktörer, eller att tidningen själv står som konstruktör till korsordet, så hittar du dem snart i en tidning nära dig.
/A
Lysande utsikter? Nej, inte för den som försörjer sig på att skriva eller göra korsord.