… här hemma – och en klimatförnekande högerman som president i USA. Nej, världen är inte i sitt esse just nu.
Men det är bara en dryg månad kvar till jul, sedan vänder det mot ljusare tider här hemma i alla fall.
Och jag tror inte att Trump hinner förändra så särskilt mycket på fyra år. Hans väljare kommer säkert att bli besvikna över hur segt det är att styra en skuta som USA, och hur lång tid det tar innan saker och ting blir annorlunda. Dessutom är det ju förhoppningsvis, som Göran Persson (fd statsministern) sa i en intervju i DI häromsistens:
– Och man ska komma ihåg att den amerikanska konstitutionen är bygd för att ta hand om galningar.
Egentligen borde jag skriva något om Leonard Cohen och Jaques Werup. Men det är det redan så många andra som gjort, så jag avstår. Kan bara konstatera att världen förlorat två människor som gjorde skillnad, för mig och för så många andra.
Lyssna gärna på Take this waltz som är en av Cohens bästa. Så skenbart enkel, en liten valsmelodi som man kan klinka fram på vilket piano som helst, men med en text som rymmer kärlek, mörker, ljus och bråddjup.
Back to reality!
I morgon ska jag handla årets första julpynt – ny julstjärna – och dessutom lite saker till kontoret. Ska testa att få lite ordning på ett manus genom att ha en stor whiteboardtavla att klottra på under arbetets gång. Detta inför ett projekt vars skrivstart är i morgon.
Jag är ingen administratör, men tänker att det kanske går att spara extrajobb genom att ha koll och skriva upp saker och ting. Brukar ha allt i huvudet annars, men i längden blir det kanske lättare så här? Det skulle ju faktiskt vara skönt att kunna lägga tid på skrivande, i stället på att rätta inkonsekventa saker i handlingen.
Dessutom – det finns alltid fler än ett sätt att göra saker på.
Att inte våga testa nya arbetsmetoder, för ”så har jag ju aldrig gjort förut” är kontraproduktivt. Nya texter kräver nya grepp för att bli bra. Och bra ska det bli! *taggad*
Men nu: middag på Mammas Meze med några goda v
änner, och sedan korsordsmakeri. Puh, är lite trött på rutor för tillfället, men eftersom V75-vinsten uteblivit så … Tja, bara att knega på.
Så här såg det ut vid ändhållplatsen i Slavsta häromkvällen, när jag satt i en buss och väntade på avgång. Man får försöka sa skönheten i vardagen – detta även om det inte alltid är så lätt så här års.
/A