… och jag har faktiskt inte orkat med att publicera en bild om dagen.
Haha, hur kunde jag tro att det skulle bli av?
I helgen hade vi arbetsdag i stallet. Mackan hjälpte till att äta upp löv från fällda träd. Han var mycket duktig! Och nej, han är inte riktigt så tjock som han är på bilden. Bara nästan!
Vi ska börja ett nytt liv både han och jag. I morgon eller kanske i övermorgon. Det är aldrig försent för ett nytt liv.
Mitt senaste stora projekt är klart och inskickat. Det är alltid samma känslor som dyker upp när man lämnar ifrån sig ett manus. Det är å ena sidan jätteskönt, å andra sidan finns det ju alltid mer man hade kunnat göra för att få det ännu bättre. Men ofta är faktiskt första versionen bäst, efter lite genomgång med rödpennan förstås.
Brukar tänka på det när jag gör V75 system också. Inte ändra för mycket. Gå på känslan. Go with the flow …
Ett nytt roligt jobb har för övrigt också kommit i min väg. Ska skriva mer om det när det är mer fast i konturerna.
Till sist – städade lite på kontoret och hittade en av mina favoritdiktsamlingar – Lars Noréns Dagbok augusti till oktober 1975. En sönderläst och knappt hophållen liten, blekt beige, bok, utgiven av Albert Bonniers förlag 1976.
Lite fint, faktiskt. Många minnen är förknippade med den boken, och ofta tänker jag på den korta diktstrofen 73: ”Jag har väntat på dig så länge/att förtvivlans natt saknar mörker”.
På den tiden trodde jag att det handlade om den stora kärleken.
Numera vet jag att det handlar om John Blund och det brandgula kuvertet.
Godnatt!
/A