Jag har aldrig i hela mitt liv varit mer orolig inför ett boksläpp än det här. Hur dåligt kan det bli, har jag tänkt för mig själv, och funderat på att gå under jorden.
– Det gick alldeles för fort på slutet, har jag mumlat för mig själv, med en röst fylld av ångest.
Ja, jag vet inte hur många timmar jag suttit i bussen och grämt mig över saker jag borde tagit med eller som folk kommer att klanka ner på.
Oväsentligheter förvisso, men ändå. Nätets dom skulle bli obarmhärtig, den saken var klar.
Och så blev det så här i stället!
Massor av glada och nöjda läsare, och beröm på min facebookhemsida. Jättefina betyg på till exempel Storytel (3,8) och Bookbeat (4). Dessutom har OVÄNTAD DÖD och den första EN DÖD MAN, har legat etta och tvåa på Nextorys topplista häromdagen, även om de nu halkat ner några snäpp.
Och här sitter jag som en fågelholk och fattar ingenting.
Hur gick det här till, liksom?
Några skärmdumpar från dagarna som gått sedan boken kom ut i måndags. Överst Storytel, sedan Bookbeat och Nextory.
Hur ska jag då fira detta? Jo, strax åka till stallet och vandra runt i en lerig hage och leta efter en tappad sko, med snösulor och broddar. Snacka om att ens häst ser till att man inser vad som verkligen är viktigt i livet. Och under tiden ska jag tänka snälla tankar om mitt författarskap, och inte dissa saker som faktiskt inte behöver dissas. Bra så!
/A
