För första gången i världshistorien har jag skrivit ett synopsis. Känns jättekonstigt – men också lite skönt. Tänk att jag har en plan! ***hurra!***
Samtidigt är det lite tveeggat. Allt funderande kring vad jag SKA skriva, gör att det känns som om manuset EGENTLIGEN redan är klart.
Att det är ett antal månaders jobb som väntar … öh? Kan inte nån annan fixa det? Hallå, spökskrivare? Någon?
Massmarknadslitteratur diskuterades på podden Snedtänkts sida på FB häromdagen. Någon tyckte att ”men vilka är det som nedlåter sig till att skriva sådant?” – och jag kände bara att ”vaddå nedlåta sig?!”.
Vi som skriver den lättare sortens underhållningslitteratur är precis lika mycket författare som alla andra. Och det är verkligen inget man ”nedlåter” sig till att göra – det är något man gör för att man älskar det!
Själv har jag alltid uppskattat den sortens litteratur, och tycker inte att det finns minsta motsättning mellan Sigge Stark och Sylvia Plath.
De kan absolut existera bredvid varandra, för de har olika mål och olika syfte. Att roa och bjuda på avkoppling är en sak – att väcka nya tankar, ge djup och perspektiv – är en helt annan.
Under ett antal år skrev jag både seriemanus till Starlet, Min Häst och Penny – och lovestories till olika veckotidningar. Det var ett utmärkt jobb, och väldigt roligt samtidigt.
På Semic, som gav ut Starlet, hade vi stor frihet att skriva om vad vi ville i våra manus.Mina huvudrollsinnehavare var ofta tuffa tjejer som valde att gå sin egen väg, och det slutade minsann inte alltid med en kyss och evig kärlek i sista bildrutan.
Minns särskilt en story som handlade om en tjej som spelade cello, som till sist valde att satsa allt på musiken, i stället för att fortsätta vara tillsammans med den oförstående pojkvännen.
Ibland längtar jag fortfarande efter att skriva seriemanus – men har för mycket att göra med annat för att göra det. Synd, för det är ett av de roligare jobben jag haft.
Starlet är dock nedlagd sedan länge, och kanske har tiden lite grann gått ifrån den.
Men just nu ska tidningen få nytt liv i en avhandling – se mer på det här Instagramkontot: Tidningen Starlet.
Självklart finns också en och annan ruta från mina serier med på sidan. Det känns himla roligt, och jag är stolt som en tupp över att vara en del av den lilla fyrkantiga tidningens historia!
Den här kommer dock ur någon annans historia, men är ju helt genial, så håll till godo. 😉
Egmont har rättigheterna till bilden, och jag har snott den på Tidningen Starlets sida på Instagram.
Nej nu, dags för lite lunch, sen ut i höstsolen och njuta av brittsommaren – och i kväll ska jag sitta i soffan, äta choklad och läsa roliga hundböcker. Research är såååå kul – och det är vid sådana tillfällen som jag verkligen inser att jag har världens bästa jobb!
/A