Månad: februari 2022

Rensning och röjning i bokhyllorna på kontoret pågår lite varje dag – och i går bar det sig inte bättre än att jag plockade ihop ett gäng gubbiga författare på en hylla, där jag tänkte de kunde stå tillsammans.
Men sedan blev jag stående och såg på dem, medan jag funderade på om de verkligen skulle få vara kvar där eller inte.

En gång i tiden var gubbar det man oftast läste. Gubbar och gubbars världsbild dominerade mitt liv, och helst av allt ville jag bli som Ulf Lundell – rocksångare, poet och författare som dessutom skrivit en generationsroman … Åååh, liksom!
Nu, fyrtio år senare, har glansen falnat en del. Sorry för det Ulf, men jag tror knappast du läser det här, så det spelar ju ingen roll. Men att du som var så cool och tuff och stod på barrikaderna, innerst inne var en gubbe som skrev töntiga brev till kvinnliga kritiker – den såg jag liksom inte komma.
Men men, diktsamlingen Fruset guld, får ändå stå kvar i bokhyllan – och Rialto är fortfarande en av de vackraste kärlekssånger jag vet:

Jag såg dej i vimlet i dag
I varuhusvärmen i dag
Din kappa var blå
Och din schal dolde ögon som log

Övriga gubbar då?
Ja, PC Jersilds tidiga böcker är verkligen speciella för mig – och den första jag läste av honom var nog Den elektriska kaninen – en fabel där den elektriska kaninen Holger åker på kongress på Skansen under midsommarnatten, en natt när alla djur kan tala med varandra. Det var väldigt länge sedan jag läste den nu, men minns den som delvis en annan version av Orwells 1984.
Jag är också mycket förtjust i En levande själ. I ett akvarium i ett forsningslabb levet hjärnan Ypsilon. Han har ingen kropp, men däremot har han fått behålla sina ögon och öron. Ett företag äger Ypsilon, och har rätt att behandla honom precis som de önskar – det finns det ju kontrakt på. Romanen ställer en mängd frågor om mänsklighet, etik och moral – och  varje gång jag läser om den, slås jag av att att den verkligen har lyckats åldras med behag.

---

Ingmar Bergman är väl kanske mest känd för sina filmer, men personligen föredrar jag böckerna. Konstigt, men så är det. Och även om det är länge sedan jag läste dem nu, får också stå kvar.
Filmerna dyker ju upp då och då på tv, och för den som vill höra mer om dem kan jag verkligen rekommendera Bergmanpodden på P1. 
För min egen del fick jag lust att se om en del av hans filmer, efter att ha lyssnat på hur Gunnar Bohlin och hans gäster gick igenom hela katalogen med filmer. Scener ur ett äktenskap är ju dessutom filmad igen. Undrar om man skulle börja i den änden, kanske? Eller … nej. Orkar inte just nu. Det får bli en annan gång, typ!

/A

---

 

Jag älskar böcker.
Lika bra att säga det på en gång.
Och jag har läst så länge jag kan minnas – allt från enkla barnböcker till tunga ryssar, högvis med deckare, djupsinniga romaner, plågsamma litterära försök, hästböcker, nobelpristagare, lyriker, ungdomsromaner från 1970-talet med fula ord. Och så har jag några meter med facklitteratur om att skriva, köra häst, rida, sköta bonsaiträd, känna igen humlor och ta fina bilder. Och så älskar jag ju serier, – både satirteckningar och rena skämtteckningar – för att inte tala om alla roliga svenska kvinnliga tecknare som skildrar vardagen med vass pennspets.
Just det – barnens alla böcker finns förstås också kvar. Allt från första boken om bokstäver – och framåt.
Problemet är bara att mina bokhyllor har börjat bågna. Böckerna står i dubbla rader, ljuvt och lett om vartannat. Förutom allt som är inköpt, stulet och fått i present, dyker också egna friex upp här och var, både gamla och nya, som Sara-böckerna på ungerska …
Bland detta ska jag nu rensa – och jag vill verkligen inte!

Absolut värst är de där böckerna som följt med genom decennier, men som jag ändå inte kommit igenom. En del av dem har faktiskt redan lämnat hemmet, men vad göra med Joseph Hellers ”Moment 22”?
Denna kultbok som alla har eller hade i bokhyllan – och som jag aldrig lyckats läsa klart. Jag förstår verkligen inte dess storhet, även om jag definitivt kan relatera till betydelsen av ”Moment 22”.
Kanske måste man vara man för att förstå den? Ingen aning. Han är helt enkelt inte min kopp te.

Näst värst är alla de där böckerna jag köpt på mig för att läsa ”nån gång när jag har tid”. Den som ändå hade en sommarstuga utan internetuppkoppling, där läsa böcker vore det enda som finns att göra, förutom bada, spana efter grävlingar, grilla halloumi och dricka GT i sommarkvällen. DÅ skulle jag kanske äntligen ta mig igenom alla mina böcker av Ian McEwan – för jag tyckte ju faktiskt väldigt mycket om ”Hetta”!

Sedan vet jag ju vilka böcker som självklart blir kvar – alla gamla B Wahlströms röda och gröna ryggar plus övriga hästböcker, diktsamlingarna, Kerstin Thorwall, Tove Janssons Muminböcker, John Irving, Anthony Burgess, Graham Greene, Jilly Cooper, Kerstin Ekman, Stig Dagerman, Richard Scarrys barnböcker och gänget med Sigge Stark- pocketböcker och så Charles Bukowski – självklart måste hans böcker vara kvar!

– och så bara några till.
Ett ganska stort gäng till.

Lika bra att ge upp på en gång.

/A