Färdig och ändå inte …

Ja, nu är det bara att vänta, eftersom manuset ligger till sig i bakhuvudet, medan jag gör annat. I dag ska jag skriva en artikel till Min Häst, och i morgon och på fredag köra buss.
Vardagen återvänder, efter ett antal månader i skrivbubblan, så att säga. Men det ska faktiskt bli skoj – jag blir väldigt rastlös av att bara drälla omkring hemma. Det är viktigt att få perspektiv, distans och träffa andra människor än de man möter när man är ledig. Mer blir gjort, och lönen som trillar in på kontot är inte heller fel, för om det var någon som trodde att man blir rik på att skriva böcker, så kan jag genast ta er ur den föreställningen. 🙂

Nej, dags att dra igång med den där artikeln, och så spurten på projektet till Rabén & Sjögren. Jobba jobba!

/A

Jobbmöten …

… är inspirerande ibland, och ett sådant var jag på just i dag.
Exakt vad det kommer att leda till har jag ingen koll på än, men just nu är det ändå mer än fullt i kalendern, så det spelar mindre roll om det tar lite tid innan det händer något.


Såg en fråga i en facebookgrupp i dag om ”hur gör ni för att få tid att skriva?” – och jag har så himla svårt att förstå den frågan.
Vill man skriva så gör man väl det?
Finns det något annat svar, liksom?
I princip ingen här i Sverige jobbar ju 14 timmar per dygn i kolgruvan vid vägens slut. Nej, vi är ju bortskämda med reglerad arbetstid, lång semester, barnomsorg – och en massa andra bra saker. Att då inte tycka att man ”har tid” att skriva … Äh, det är bara martyrer som säger så, för att få medlidande. Det är i alla fall min åsikt! 😉
Vill man, så kan man.
Sätter du av en timme varje kväll och ett par timmar extra varje helg, är det 40 timmar per månad, och 480 timmar på ett år. Det kommer du långt på! Gå upp en timme tidigare varje dag på semestern – eller stanna uppe senare på kvällen – och framförallt: stäng av datorspelen, tv:n och alla j*kla filmkanaler – då kommer du att få massor av tid över.
Det gäller helt enkelt att se skrivandet som livsnödvändigt, och prioritera det därefter – då löser det sig alldeles av sig själv!


Men nu är det sen eftermiddag, dags att bege sig till stallet och därefter hem till kattsoffan – och så fortsätta skriva på manuset. Ingen rast och ingen ro, nu när det bara är en lång, härlig nerförsbacke kvar innan det är klart!

/A