En dryg vecka har gått in på 2019.
Sitter just nu och lägger sista handen vid ett gäng affischer till en mässa i slutet av januari. Årets första korsord har gått iväg, ett par Min Häst-artiklar väntar på att bli skrivna, och jag har hunnit köra en del buss.
I dag var jag på Storytels hemsida och kollade på betygen för olika böcker. Min EN DÖD MAN har ju 3,65 om jag kollar på appen i mobilen, och därmed 4 stjärnor om man går in på hemsidan via datorn.
Men det har väldigt många andra deckare också! Den och den och den och den och den … och så en Keplerdeckare som fick 4,5 … och så fyra igen och igen och igen …
Vad är det för mening med ett betygssystem när alla får samma siffra?
Samtidigt blir det väl så om man ser till hur normalfördelningskurvan fungerar. De flesta av oss som skriver mainstream-deckare får förmodligen en trea eller en fyra i betyg – och så avrundas det uppåt, för att locka fler lyssnare.
Ibland kan jag sakna de skrivna recensionerna på Storytel. Samtidigt fanns det så otroligt mycket elakheter i dem. Vet författarkollegor som på fullt allvar inte vågade läsa dem, utan i stället lät någon annan sortera bort de värsta först, och sedan läsa de snällaste högt. Bedrövligt.
Överhuvudtaget är nätet någon sorts tummelplats för idioter nuförtiden. Kanske vore det bästa att bara lägga ner eländet – dra ur kontakten?
Häromdagen skojade exempelvis en kvinnlig ståuppare om vita mäns minskande fertilitet. Vad händer? Hon blir bombad med kommentarer av typen ”det är faktiskt den vite mannen som uppfunnit allt här i världen” (jo, men säkert …) och ”du ska dö”.
Total humorlöshet härskar.
Dessutom – jag måste säga att jag håller med henne; män av den typen är ingenting att avla på, den saken är klar. Det är därför de aldrig får ett något ligga-läge, utan får sitta kvar vid sin dator och skicka elaka mess till kända svenska kvinnor.
Alltså – skaffa ett liv, säger jag bara.
I övrigt är allting klart vad gäller OVÄNTAD DÖD. Omslag, baksidestext och inläsning. Någon gång i februari kommer den att finnas lite varstans.
Funderar på marknadsföringen och vad man ska göra för att inte drunkna i bruset. Dansa naken på gågatan framför stadsbiblioteket, kanske?
Ja, gud vet, och förmodligen inte ens hen, så jag återkommer i frågan.
/A