Notice: Function _load_textdomain_just_in_time was called incorrectly. Translation loading for the cookie-law-info domain was triggered too early. This is usually an indicator for some code in the plugin or theme running too early. Translations should be loaded at the init action or later. Please see Debugging in WordPress for more information. (This message was added in version 6.7.0.) in /www/webvol17/pt/g6xz5lcl9y4d51l/blogg.annasellberg.se/public_html/wp-includes/functions.php on line 6114
januari 2018 – Mitt liv på tangentbordet – Anna Sellberg

Topplistor …

… är spännande saker. Just i kväll ligger En död man på plats 36 på Storytels stora topplista, mitt bland Harry Potterböckerna. Och på deckarlistan har vi äntligen tagit oss in bland de 15 bästa.

Men bäst av allt är alla underbara recensioner – de är som bomull kring mitt hjärta – tack!


Just i kväll har jag avlivat en människa
Mina personer är väldigt levande för mig, och jag funderar mycket på dem och på deras liv. Därför är det svårt att bestämma vem som ska dö, trots att någon ju måste ha den  funktionen i berättelsen – åtminstone om man ska skriva en deckare.
Men ett mord betyder ju alltid att en människa dör.
Om det ska bli trovärdigt, måste man ha i åtanke att det alltid finns en vardag för familj och vänner efter att en person har hittats död. Även en storskurk eller brottsling har (oftast) familj och vänner – kanske barn, en hustru, en make, eller en mamma som sörjer. Någon som minns även det som var gott, och som inte visste att livet skulle skulle ta slut helt abrupt.

Sedan är det också allt det praktiska. Man ska planera och ordna begravning, rensa bland grejor, säga upp en lägenhet, avsluta kontraktet med kabeltv-bolaget och kanske omplacera en älskad katt eller hund.
Det är en hel del att ta rätt på, helt enkelt.
Och någon saknas en – för alltid.

/A

 

 

Att skriva och bli författare

Då och då får jag frågor om hur man gör för att skriva en bok.
Här kommer några korta tips om i vilken ände man kan börja om man vill skriva ett manus. Man skriver nämligen inte en bok. En bok är en produkt som man skapar tillsammans med ett förlag, en redaktör eller flera, en formgivare – och så vidare. Mycket få manus blir böcker. Sikta därför på att skriva ett manus först. När det är klart kan du börja fundera på ”bok”.

– Skriv för att du vill skriva
Att skriva för att bli rik, berömd, kändis, imponera på omvärlden eller för att det verkar vara ett coolt jobb där man slipper gå upp på morgonen fungerar sällan i längden. Om du inte har drivet att berätta något, kommer du inte att komma i mål. Det är ungefär som att bestämma sig för att springa maraton, men den enda träning du unnar dig är att springa efter bussen varje morgon.

– Lär dig hantverket
Det finns många bra böcker om att skriva. En av mina favoriter är Stephen Kings ”Att skriva” som är både en självbiografi och en handbok i författande. Och honom har det ju gått ganska bra för … 😉
Skrivande är för övrigt som allting annat – träning ger färdighet. På köpet får man en bred och platt bak, formad efter kontorsstolen. Men utan känsla är det naturligtvis ingen mening att hålla på, för då blir det bara tråkigt för en själv.
Man kan säga att skrivande är en kombination av transpiration och inspiration. Hur många procent man använder av det ena eller andra, varierar med dagsformen. Ibland glider man fram genom texten, ibland är det omöjligt att skriva överhuvudtaget, men så är det ju med alla jobb.

– Skrivarkurs, universitet eller folkhögskola
Har du tid och råd är en skrivarkurs ofta en kul investering. Du får feedback på dina texter och umgås med andra som har samma intresse som du. Det finns på alla nivåer – allt från personlig skrivcoacher till folkhögskole- och universitetskurser
OBS! När det gäller personliga skrivcoacher som säljer sitt eget kunnande så finns det skäl att vara kritisk innan du väljer. Börja med att kolla om de själva lyckats ge ut en bok på ett etablerat förlag, och ta ordentliga referenser, innan du betalar för att få deras ”hjälp”. Minns det gamla engelska ordspråket ”Those who can´t – teach!”.

– Nej, man blir inte ekonomiskt oberoende
Det är ett fåtal författare som kan leva på att skriva. De flesta av oss har ett eller flera andra jobb vid sidan av. Själv kör jag buss på timmar. Det är idealiskt att kombinera det sociala bussförarjobbet, med ensamjobbet som författare. Så glöm det där med att hoppa av från jobbet (möjligen kan du gå ner i tid …) och skriva på heltid. Det förblir en ouppnåelig dröm för de flesta. Och tur är väl det. Jag har suttit hemma i tjugo år och levt på att skriva, och det är faktiskt underbart att ha arbetskamrater och någon att fika med!

/A

Inspiration är viktigt, och jag blir ofta inspirerad när jag är ute på ridtur med min räcerpåni, kallblodstravaren Mackan. 

En död man – nu på fri fot!

I går släpptes alltså En död manStorytel med fler ställen. Det känns  kul och spännade, men faktiskt också rätt nervöst. Det är en sak att skriva för barn och ungdomar, och då särskilt om hästar. Man glider liksom hela tiden under radarn, på något sätt. I synnerhet förr i världen, när hästböcker oftast placerades mellan politiska diktsamlingar och porr på skalan över ”ointressant litteratur”.

Jag har gjort allt jag kan för att berätta om boken på Facebook och andra ställen på nätet. Har ju tyvärr inte riktigt möjlighet att tapetsera hela tunnelbanan i Stockholm med bilder på mig själv i helfigur, och är inte helt säker på att det skulle sälja heller, för övrigt … 😉
Hittills har jag ingen koll alls på hur den laddats ner, men jag vet att många har den i bokhyllan eller just har börjat lyssna på den.
De första recensionerna blir värst – hoppas de är positiva!

Nu är det dags att bege sig till stallet, och sedan hem och fortsätta skriva. Fast först måste jag fixa ett gäng korsord, och lite annat jox, typ fakturering med mera. Snart dags att sno ihop förra årets bokslut också – man blir påmind om detta när diverse kontrolluppgifter börjar trilla in i mejlen.

Sorgen efter vår voffla Scilla, som fick somna in i förra veckan, är också ständigt närvarande, naturligtvis. Det gick så fort och oväntat att hon blev sjuk, och det fanns tyvärr inget att göra. Livet är orättvist ibland, också mot en mycket älskad hund.

/A