Han kunde ha varit min son.
Eller din.
Eller din grannes.
En ung kille som förlorat allt. Bottenlöst förtvivlad.
Honom skickar vi tillbaka till ett land i krig som han aldrig bott i, i stället för att ta tillvara på hans driv att lyckas ta sig hit genom hela Europa för att starta ett nytt liv.
Samtidigt väller det in kriminella från de forna öststaterna. Människor som dränerar vårt välfärdssystem på miljarder. Dem stoppar vi inte. Tvärtom. De är födda på rätt sida om Schengens gräns, och välkomna att ta för sig av vårt samhälles alla förmåner.
Ta bara de 65 miljoner kronor som försvann från bygget vid Karolinska. De hade räckt för att ge många unga människor som han på bilden ett bra liv här. Utbildning, jobb och bidrag till samhället under många år framöver.
Men nä, de som är hederliga och har visat att de vill något – dem skickar vi ut. Och sedan ger vi pengarna till skurkarna.
Jag blir så förbannad!
Så jävla, helvetes förbannad så det finns inte!
Länk till P1s programserie om brott och samhälle.
[bilden är en skärmdump, artikeln finns på www.dn.se]