Det varit sommar. Har haft sporadisk semester, ridit hästrally i Bergsjö med Mackan och håller just nu på att måla om stallet. Tänker mer än jag skriver, men det är ju inte det sämsta alla gånger.
Över mitt huvud svävar ett antal projekt – en femte bok om Vera & Buster samt projekt X1, projekt X2 och så småningom X3. Det ska inte vara hemligt så länge till, är det tänkt. Vill bara ha allting på papper först, för säkerhets skull.
Blev faktiskt taggad att skriva tack vare sommarpratet av Fredrik Backman som jag hörde nu i kväll. Han pratade mycket om att brinna för det man gör och köra sitt eget race. Nu är väl jag kanske lite mer medgörlig än han verkar vara, men i mångt och mycket har jag alltid gått min egen väg – och den har ju varit ganska krokig periodvis, kan man säga … Men hu vad tråkigt om livet vore en rak autostrada från födseln till döden. Nej, uppförsbackar, snåriga stigar, träsk och vilsegångna idéer – det är mycket mycket roligare ju!
Önskeponnyn är förresten omnämnd i hästboksbloggen Bara Hästböcker, som drivs av Anna Nygren, Malin Eriksson och Katja Timgren.
Jätteroligt att läsa, och en hel del nostalgi blir det – som i Anna Nygrens senaste text.
Stallet brinner! och Hästsmugglarna har jag också i min bokhylla.
Stallet brinner! av Sheila Chapman, var faktiskt en av mina absoluta favoritböcker från Wahlströms, och jag har nog läst den hundra gånger – minst … På Jane Badgers utmärkta sida om hästböcker kan du läsa mer om Sheila Chapman.
Det är så himla roligt att hästböckerna äntligen får chansen att synas mer. När jag var ung, var ju hela genren fortfarande sedd över axeln. Bigglesböckerna var kul och bra läsning för killar – hästböcker töntiga och för tjejer. Ungefär så.
Själv försökte jag bli medlem i Författarförbundet och skickade glatt in mina hästböcker, men fick tillbaka dem med ett brev där det kort meddelades att de tyvärr inte uppnådde den höga standard som en bok behövde göra för att dess upphovsman skulle kunna bli medlem i sagda förbund. Jag har aldrig försökt igen, och har klarat mig finfint ändå.
Kanske är det också den negativa status som hästböckerna hade förr, som gjort att jag alltid tvekat att kalla mig författare. Frilans, journalist, skribent, skrivare, skribent … Allt utom den åtråvärda yrkestiteln FÖRFATTARE. Den var ju bara för andra, sådana som skrev riktiga böcker, inte hästböcker då alltså …
Just det – sommarpratet med författaren var Fredrik Backman, skulle jag skriva lite om. Jag var väl lite tveksam före. Hade jag inte kört buss och lyssnat på radio, hade jag kanske hoppat det. En man som heter Ove har inte känts som min kopp te hittills i alla fall. Men jag blev glatt överraskad över hur bra det var. Kan verkligen rekommendera det, och nu blir jag ju bara tvungen att läsa boken också. Biblioteket – here I come.
Fredrik Backmans Sommar, sommar …
Hörde också Lisa Ekdahl i går, av ungefär samma anledning. Tyckte även att hon var väldigt bra, och jag fick en helt annan bild av henne som artist och framförallt som person. Alltid lika kul när ens fördomar kommer på skam …
Lisa Ekdahls Sommar, sommar …
/A
Prinsessan Leia Skywalker har flyttat in – så nu är det kattkrig här hemma!