Det har vänt …

Lika tydligt som det märks att det blir ljusare när vintersolståndet har passerat, lika tydligt är det nu att det har börjat gå mot höst. Vi är visserligen bara inne i första halvan av juli, men redan är nätterna mörkare, skuggorna längre, ljuset gulare och ängsblommorna börjar gå i frö.
Svalorna flyger runt runt, tränar inför sin långa flytt, och deras gälla skrik skär genom den ljumma luften. Skatungarna tigger som värsta tonårsungarna av mor och far, och har mycket att lära sig innan det är dags att flytta hemifrån.
I går såg jag också korpar vid stallet i gen. Stora, svarta, pratande sitt urtida språk flög de över dalen. En var riktigt nära stallet och mig, där jag stod ute på gödselstackens brygga, och j*klar vad stora de är …
Vet inte om jag inbillar mig, men det känns som om det är fler korpar nu än tidigare. Min egen gissning är att vi har ett ungt par som flyttat in uppe i skogskanten. Jag såg ju två korpar i våras, som höll till i en av hagarna.
Korparna i går flög runt runt några höga träd där borta på åsen, medan de ropade efter varandra; ”croaaa croaaaa”.
Författaren Tomas Bannerhed har förresten gjort en serie radioprogram om fåglar som heter ”Bannerheds bevingade vänner”. Här är en länk till programmet om korpen.
Jag är faktiskt lite fundersam på vart kråkisarna tagit vägen. Greger hänger i stallet, ensam som han är. Vet inte vad det är för fel på honom, men han verkar inte passa in i kråkvärlden. Lite ledsamt. Kråkor ska vara två för att vara lyckliga, tror jag. Men Greger, han umgås med mig, han. Men var är herr och fru Kråkis? Jag hoppas verkligen att de bara är upptagna med familjeliv och barnuppfostran!

I övrigt har jag insett att trädgårdsarbete är mycket kontemplativt. De andra skrattar åt mig där jag står framåtlutad och plockar ogräs i gruset på stallplanen, men det blir faktiskt väldigt fint! Och att dra upp grästuvor ur gruset är inte helt olikt att klämma finnar: man kan liksom inte sluta, och nästa dag har det kommit nya …

Nu ska jag ta mig samman och börja skriva på artiklarna till Min Häst nr 21/22. Det får bli starten på höstens riktiga jobb.
/A

hostsamning