Håhåjaja. Har blivit osams med hela mopssverige, verkar det som. Kommer kanske att hitta ett avhugget mopshuvud i sängen så småningom? Den som lever får se … *muahahahaha*
Anledning?
Tja, den gamla vanliga. Jag kan ju inte hålla tyst om att jag tycker hundar ska vara friska, sunda och kunna leva bra hundliv.
Jag tycker inte man ska behöva operera en ung hund för en massa tusenlappar, för att den ska kunna andas.
Jag tycker hundar ska stå så rätt på tassarna att de inte får furunklar mellan tårna.
En tik ska kunna föda sina egna valpar, utan kejsarsnitt.
Hunden ska kunna leka, lattja, busa och ha roligt utan att stanna efter en halv minut, flämtande och flåsande.
Är det för mycket begärt? Näpp. Det tycker jag faktiskt inte.
Vi har djuren för vår egen skull, och därför är vi skyldiga att se till så de har det så bra det bara går!
Och ja – det finns en rasstandard för mops. Men om den leder till att en hundras blir mindre och mindre funktionell – är det inte dags att skriva om den då?
Och varför tar inte SKK itu med det? Jo, för att SKK är en organisation som består av uppfödare, och där finns ett väldigt stort motstånd emot att förändra.
Många uppfödare har lagt ner decennier på att föda upp en viss typ av hund – om rasstandarden ändras, är ju allt deras arbete förgäves. För att inte tala om att de inte längre kan sälja sina valpar för 16-17 000 kronor styck. :p
Till sist – det här gäller inte bara mopsar. Det finns många andra raser som också är totalt sönderavlade. I går gick exempelvis en mycket lutande schäfer förbi utanför stallet. Den såg faktiskt inte klok ut, med sluttande rygg och bakben så vinklade att den neg i varje steg. Gillar inte den aveln heller, som ni säkert förstår – MEN nu råkar det vara en mops som bor i det här hushållet, därav mina inlägg i mopsgruppen.
Och någon mer mops blir det inte. Tyvärr, eftersom Moppan är en underbart rolig, glad och älskansvärd liten hund (… och inte så sällan a pain in the ass också!).