Vi ska snart renovera här hemma. Allt ska packas ner i kartonger och pressas in i förråd och i de rum som inte ska göras i ordning. Och här finns hur mycket saker som helst … och böcker … Hyllmeter efter hyllmeter med böcker!
Bara för det var jag liksom tvungen att köpa en halvmeter böcker till … Det var ju BOKREA! Och då kan man faktiskt inte ta hänsyn till en j*kla renovering … 😉
I paketet från Bokus låg följande böcker:
Först och främst alla Svetlana Alexejevitjs böcker:
* Bön för Tjernobyl : krönika över framtiden
* Zinkpojkar
* De sista vittnena : solo för barnröster
* Kriget har inget kvinnligt ansikte
* Tiden second hand : slutet för den röda människan
Sedan lite annat, möjligen något mer upplyftande:
* LEGO Star Wars Bildlexikon (med minifigur)
* Lilla Berlin. Del 4, Cute Overload
* Brottets gåta : kriminaltekniken inifrån av Val McDermid
* Stoner av John Williams
Brottets gåta … har jag redan läst. Jätteintressant om hur alla undersökningar går till på en brottsplats. Man tror ju gärna att exempelvis DNA och fingeravtryck är ”supersäkra” som bevis, men så behöver det inte alls vara. Tvärtom understryker både författaren och de hon intervjuar, hur stora risker det finns att både fel- eller övertolka resultaten. Lite läskigt att man tror att (minst) 4,1 % av de som sitter i USAs fängelser är oskyldiga.
Däribland förmodligen Steven Avery och Brendan Dassey, som är med i Netflixdokumentären ”Making a murderer”. De får förhoppningsvis en ny rättegång så småningom, men hur går det för alla de andra som inte får sina fall beskrivna av en dokumentärfilmare och hamnar på Netflix?
DN-artikel om ”Making a murderer”
Stoner av Williams har jag varit på jakt efter ett tag. Läste om den, och blev intresserad. Stoner är en klassiker, som aldrig fick den uppmärksamhet den förtjänade när den kom, men som växt med åren.
Svenska Dagbladet: artikel om romanen Stoner och John Williams.
Alexejevitjs böcker ligger på hyllan bredvid min säng. En stor hög, med blanka, svartvita deokumentärfotografier på omslagen och tyngd i varje titel. Innehållet är också tungt. Man ska inte sträckläsa dem. Då tror jag inte man orkar ta in allt till slut.
Själv förstår jag inte hur någon enda människa kan ha överlevt det hon berättar om. Varför lägger man sig inte bara ner och dör på fläcken? Kanske för att hoppet är det absolut sista som överger oss människor?Kanske för att vi alltid drömmer om en bättre morgondag?
Det är faktiskt lite fint, på något sätt, ändå.
Nej, dags att krypa till kojs med Stoner!
Godnatt!