Förr i tiden stod prästen i predikstolen och predikade. Han (alltid en han!) talade om moral. Om Guds bud. Om vad Gud ansåg rätt och riktigt. För han hade ju direktkontakt med Gud och en kunskap som ingen ifrågasatte. Den var lika självklar som solens väg över himlen. Och ve den som inte lydde. Då väntade fördömelse och ånger, helvetets eld och djävulens lockande lismande leende.
Värst av allt var att få ett (eller flera) oäkta barn. Då hade man ju ägnat sig åt hor och lönskaläge. Ett oäkta barn och en ogift mamma var absolut längst ner på samhällsstegen i slutet av 1800-talet. Folk fnissade i hemlighet, pratade bakom ryggen, och kom förstås med elaka pikar så fort de fick en chans. Varken oäktingen eller modern kunde försvara sig. Alla visste ju att det var fel med hor, att kvinnan borde hållit på sig, haft karaktär och styrka nog att stå emot begäret. Ja, och eftersom hon tydligen inte förstod sitt eget bästa så måste man ju påtala för henne hur misslyckad hon var.
Visserligen kunde ju varken mamman eller barnet påverka sin situation i efterhand, men det gav i alla fall den som pikade dem en härlig känsla av att vara en bättre människa.
Och märkligt nog är det fortfarande likadant. Den enda skillnaden är att de moraliskt indignerade förkunnarna har bytt fokus – från sex till mat.
Med lidelse slungar de ut sina predikningar över församlingen – ät rätt, ät smart, träna, få bort dina extra kilon, späk dig, plåga dig …
Och nåde dig om du inte … Då väntar helvetet på dig!
För en sak är säker: en fet människa är en omoralisk människa. Hen är slav under sina laster, har dålig karaktär, kan inte hålla emot begäret.
Precis som den där pigan som blev med barn fast hon inte var gift.
Jojomensan.
Därför är det inte ett dugg konstigt att en sådan som Katrin Zytomierska får lov att sitta i TV och kräkas ur sig den ena elakheten efter den andra om feta människor och deras frosseri.
Hon säger ju faktiskt bara det alla vet. Att feta människor är omoraliska som inte tar itu med sin kropp. Att de borde banta. Att den som inte gör det, är en sämre människa. Man måste ha kontroll, karaktär, hålla emot sina lustar … Bli en BÄTTRE MÄNNISKA.
Visst låter det bekant?
Och nej, det hjälper inte att KZ gjorde en pudel dagen efter sändningen. Hon är ju inte ensam. Tvärtom. Visserligen är den nedlåtande attityden oftast gömd bakom välvilja och ett litet leende; ”men du vet ju ändå att om du bara …”.
Men ibland krackelerar fasaden, och ut kommer en stinkande sörja av moral, översitteri, avsky – och ibland också ren och skär ondska.
Själv tror jag inte alls att det handlar om att vara tjock eller smal. Det råkar bara vara det som är lämpligt att fokusera på just nu, i vår kultur där självbehärskning, stresstålighet och förmåga att stå ut med ett högt tempo är några av de saker som hyllas mest av allt.
Nej, i stället handlar det om att samhället alltid behöver ha en lämplig grupp att stigmatisera. Byt ut Katrin Zytomierskas avsky mot överviktiga till att gälla romska tiggare, muslimer eller psykiskt funktionshindrade i stället, så förstår du vad jag menar.
Same shit, Sherlock. Japp. Same shit.
Jag tycker verkligen att det är dags att vi slutar lyssna på de där människorna nu.
/A
Katrin Zytomierska diskuterar kroppsideal med Maja Engström (hos Malou i Efter Tio, TV4)