* Skrev ju om böcker jag skulle läsa häromsistens, och har inte uppdaterat detta alls. Fick hur som helst en deckare av Lena Mathijs av sonen i födelsedagspresent för en dryg månad sedan. Trodde jag skulle gilla den, men se det gjorde jag inte alls. Platt språk, ologiska händelser och hyfsat förutsägbar handling. Nej, hon var inte min kopp te.
* Har i dag gjort godaste potatissalladen: kokade färskpotatis och skar i bitar, lade dem i en skål, hällde över olivolja och hackad rödlök, och så sådana där små gröna … öh … ja, vad heter de då … pluttar i glasburk*). Ja ja, kommer väl på det senare! Gott blev det hur som helst. Åt det med keso, men det passar nog till nästan vad som helst.
* Tänk att det fortfarande är så himla roligt med hästar. Efter alla dessa år kunde man väl tycka att entusiasmen borde mildrats något, men ändå är det alltid lika kul att lära nytt och fortsätta utvecklas.
* …. *) var tvungen att gå till kylskåpet och titta efter. Det heter KAPRIS.
* Kartong efter kartong töms, och jag gräver mig ner genom lager av papper, damm, gamla bilder, brev, tidningsurklipp, barnteckningar och oanvändbara pennor. Snart är alla kartonger som står på kontoret genomgångna, men det finns fortfarande fler kvar i förrådet.
Men tänk när de också är slut? Ja, tänk om det faktiskt finns ett slut på detta sisyfosarbete med mitt samlande och slängande?
Hm … en märklig tanke. Faktiskt lika märklig som frågan om huruvida universum är ändligt, och vad som i så fall dyker upp när man passerat denna ändlighets yttersta utpost.
* Köpte magasinet
Vi Läser häromsistens. Där fanns en intervju med Kristina Sandberg om hennes böcker om Maj. Intressant. Ska köpa dem alla tre framöver. Men VARFÖR ser Sandberg ut som Kindberg-Batra? Har de samma stylist, månne? *saker att undra över*
* I dag har jag bara städat och slappat. Har varit massor på facebook, som ju sådana här dagar fungerar som en långsamt gående chatt. Man pratar och diskuterar och dividerar om än det ena, än det andra. En rolig grupp är Vetenskap och Folkbildning, en annan Mopsarnas Facebook, en tredje …. och så vidare. Man kan läsa de mest hårresande saker – och sedan hitta annat som är fullständigt lysande. Ibland kan jag känna en sådan enorm lycka över att internet finns, eller – snarare att det finns så många människor där ute som jag nu får chansen att ha kontakt med!
* Kanske börjar mitt nästa manus så här:
”Det var inte alls meningen att mopsen skulle bo hos Felicia”.
Eller?
Ibland vet man inte.
Alls.
* Det är otroligt svårt att få till en vettig rad på travet för tillfället. Varenda gång jag spelar är det helt otippade skrällar till hästar som springer som sjutton, medan mina streckade djur kommer tvåa, trea – eller inte alls. Jag som tyckte jag var bra på det där … Uppenbarligen var det inte sant, utan enbart en Pellefantisk överskattning av min förmåga att analysera information och få fram vinnande system. Men i morgon är det lördag – så på´t igen!
Godnatt!
PS. Tänk, den här lilla gerillaodlingen en bit hemifrån oss gör mig så himla glad varje gång jag ser den. Att någon gjort sig besvär för att göra vår omvärld lite vackrare är en sådan skön känsla.