Det regnar och enligt åsktracker-sidan har det åskat en del här i Uppland också.
Vi har dock inte märkt något. Vi arbetar bara helt stillsamt vidare med våra projekt – Min Häst nummer 23/2015, en hästbok och en novell.
Vi är alltså min dator och jag.
Mattes gull, typ!
Men har datorer en själ? Ja … kanske?
Hörde ett program på radio häromsistens om artificiell intelligens. Kommer datorerna att bestämma över oss i framtiden? Vissa tror det.
Andra menar att det bara är att dra ur sladden om datorerna börjar obstruera och bilda egna arméer för att ha ihjäl oss människor och ”ta över världen med ettor och nollor”.
Jag har lite svårt att se min kära mac gå till attack och morra efter mig när jag inte gör som den säger. Samtidigt är det ju den som bestämmer. Ta bara ångesten när den vägrade släppa in mig i sin värld häromsistens. Den påstod att lösenordet var fel. Jag försökte och försökte med alla möjliga kombinationer, men inget fungerade. Samtidigt såg jag för min inre blick hur den fnissade där inne i macmygdala, medan jag i vild förtvivlan ringde Applesupporten och bad om hjälp.
Naturligtvis gav det sig. Det var enkelt för supporten att uppfostra min mac till att bli sitt gamla vanliga snälla jag igen, men jag fick en tankeställare och har numera en rejäl back up. I fall att …
Man får verkligen hoppas att back upen och macen inte gör gemensam sak med kaffepercolatorn en vacker dag! Då blir det problem här hemma, kan jag säga! 😉
Här är förresten länken till åsktrackern om någon är intresserad: Åsktracker.
Och här är radioprogrammet från P1 om artificiell intelligens: Vetandets Värld om artificiell intelligens
Nej, dags att arbeta vidare. Ord, ord, ord och tankar ska ut och iväg. Och nu tittar solen faktiskt fram härutanför igen – härligt! Än är det en lång bit kvar av sommaren att bara njuta av.
Och en som verkligen vet hur man njuter är moppan Kitty – här nedan i gröngräset vid lekparken häromdagen!
/A
