Vilda pånin på skogstur!

Det bästa med Mackan: han tvingar mig ut ur komfortzonen.
Det sämsta med Mackan: han tvingar mig ut ut komfortzonen.
Pånin har vilat några veckor, efter att ha lyckats sparka sig själv på insidan av vänster fram, vilket renderade honom ett stort svullet överben, metacam, två veckors vila, samt lite lagom långsam igångsättning. Han var inte halt, men husveterinären menade att han var rejält trycköm, så vi tog det säkra före det osäkra.
Men se att bli igångsatt lagom långsamt är inte pånins idé om livet!
Full rulle är det som gäller, och framförallt är det en konst han vill visa: sina galoppfattningar, som helst ska tas på tvären med ena bogen först och efter ett kvicksteppande av guds nåde.
Och jag blir bara SÅ TRÖTT! *suck*
Jag älskar min påni, men halva ridturen i dag satt jag och funderade ut den ena säljesannonsen efter den andra, typ ”lämplig för turridning, kan gå tio mil i sträck utan att stanna” och liknande. Och så funderade jag över om jag inte skulle sätta tygeln i nedersta ringen på postkandaret i stället, och så sätta honom på ändan typ var tionde meter. .
Men sedan plötsligt så hade han sprungit av sig, kunde trava riktigt långsamt och gick så fint så fint, och DÅ förstod jag liksom precis varför jag har honom. 

Så tänkte jag också att det är ju en himla tur att han tvingar mig att lämna komfortzonen, rida ordentligt, och inte bara sitta och glida runt och kolla på vitsipporna, för då skulle jag aldrig göra något annat än det, och bara bli latare och fetare för varje år.

Och om tre veckor är det sommarlov för oss båda. Vi ska till KH som vanligt och njuta av Jumkils alla roliga vägar och stigar. Jätteroligt ska det bli, och skönt att kunna släppa hästen dygnet runt på grönt, slippa mocka och fodra.
Over and out härifrån!

PS. Kanske ska tillägga att jag ridit pånin två veckor redan, så det var inte första dagen vi var ute i dag. Första veckan fick han bara skritta på långa tyglar i en halvtimme. Det går alltid bra, så länge jag inte rör tyglarna och undviker att rida de vägar där ponnyungarna (och därmed även medryttare T och Mackan …) brukar rida i kapp …

PS2. Och ja, han ska få ett par benskydd fram. Vet inte om han sparkat sig i hagen eller ute i skogen, men den här på-tvären-galoppen (som inte ingår i något dressyrprogram ALLS!) kan ju vara anledningen till det ömma överbenet, så … Vi ska ta det säkra före det osäkra!