Mitt i manuset!

Skrev ut allting och räknade ord i dag, och lite drygt hälften är klart – det vill säga 35 566 ord. Puh! Blev alldeles lycklig över att det var så mycket, eftersom jag inte hade koll på exakt hur långt jag hunnit.

Så här mitt i ett manus dyker det alltid upp en massa oroande tankar.
Håller det? Är det värt jobbet? Blir det bra?
Och framförallt: var finns hålen i väven och vad har jag glömt?

Att skriva en deckare för vuxna är inte så lätt som man kan tro. Framförallt är det inte så lätt som jag trodde innan jag gav mig på det.

Det man skriver om måste vara glasklart och förståeligt, historien ska vara trovärdig och språket lättsamt.  Eftersom det är ljudböcker går en hel del ”fluff” bort. Allting måste höra ihop och inget onödigt får sticka ut. Det svåraste är att ge läsaren ledtrådar, så hen har en rimlig chans att kunna fundera på vem som är mördaren – samtidigt får man inte avslöja för mycket. Det är verkligen en  utmaning – men samtidigt så himla kul. Jag är verkligen privilegierad som har den bästa av läsekretsar, som gett mig chansen att få skriva vidare om Wendela Vide.

Nu något helt annat – hästböcker för barn och ungdomar!
Vad glad jag blir att det poppar upp massor av hästböcker överallt. En del skrivs av sådana som är gamla i gården, andra är nykomlingar som valt just hästar och livet i stallet som miljö för sin berättelse.
Ångrar ibland att jag släppte hästböckerna till förmån för vuxendeckare, men samtidigt – man måste utveckla sitt skrivande och lämna komfortzonen ibland. Och inget hindrar att jag skriver en när manuset om Wendela Vide är färdigt.

Förresten måste jag tipsa om ett par roliga profiler på Instagram – det är dels biblioteksassistenten och bokslukaren Villivonkansbooks som alltid skriver både bra och initierat om det hon läser, dels profilen Iminbokhylla som också har en väldig bredd på läsandet.
Båda delar med sig av ljuvt och lett om olika böcker, och läslusten bubblar på deras sidor! Om jag skulle läsa allt de tipsar om, skulle jag inte hinna skriva så mycket som en rad själv …
Rekommenderas alltså å det mesta och bästa för den som letar läsning till hängmattan – eller soffan inomhus om det är bättre där.

Nej, nu är det dags att göra annat, men i kväll blir det skrivande igen, och en sak är säker: det är dags att ta itu med ord nummer 35 557!

/A

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.