Snart kommer det ett nytt kontrakt på nästa bok om veterinären Wendela Vide och polisen Annika Sandström i mejlen.
Det känns nästan lite läskigt – jag har ju inte ens börjat skriva än!
Men tydligen är kontrakt ett måste för att förlaget ska kunna (våga?) boka in en inläsare. De populäraste är ofta uppbokade upp till ett år i förväg, så det gäller att ställa sig i kön. Jag vill ju absolut behålla superduktiga Anna Maria Käll, och då är det dumt att riskera att hon inte har tid.
Hade ju egentligen tänkt att WV-5 skulle bli den sista boken i serien, men fick tji. Massor av lyssnare och läsare har hört av sig och vill veta hur det går – så det är bara att fortsätta. Har en sån himla bra idé också, så det känns verkligen kul att ta tag i ett nytt manus!
Försöker ha lite ledigt och det går ganska bra i alla fall.
Har planterat potatis i kolonilotten, ska röja klart kontoret (detta ständiga sisyfosarbete …), är i stallet, njuter av sommaren, fikar och rider.
Var ute på en magisk tur i går med bästa stallkompisarna, och vi såg bland annat en dubbel regnbåge i helt otroligt starka färger. Fantastiskt och naturligtvis helt omöjligt att fånga på bild, även om varenda människa vi mötte i Hågadalen gick med mobilen riktad mot himlen!
Men trots semestern är det hela tiden jobbsaker som tickar in – svara på mejl, leta upp och skicka en Indesignfil från april, korra artiklar och skicka dem för läsning …
Men det är okej – så har det alltid varit under alla mina somrar, ända sedan jag började frilansa som skribent 1987.
Måste för övrigt fixa klart det sista som gäller Guldfuxen förlag år 2021 också.
Ibland ångrar jag faktiskt att jag startade ett AB.
Det är mycket mer krångel och administration än att ha en enskild firma, och mer papper som ska in till myndigheterna. Samtidigt är det väl som en god vän sa: ”du är ju vuxen, då har man ett AB!”.
Se så – då var det dags att fixa en termos kaffe, och sedan hasa iväg till kolonilotten och gräva upp jordärtskockor som ska skänkas bort.
Vi har alldeles för många, så några lottkamrater i odlarföreningen ska få ta över ett gäng av dem. Sparar dock ett litet antal, eftersom de får underbart fina gula blommor. Ögonfägnad är också viktigt! Men äta dem – nej …
Det får vara så. Är inte helt säker på att min mage klarar av dem, och tänker inte chansa.
Mot kolonilotten – med språng!
/A