Boksläpp borde egentligen firas med champagne, rosor och jubel från när och fjärran – men inte i vår familj.
Här härskar nämligen en ondskefull snuba för tillfället.
Gula Änkan är därför utbytt mot Alvedon, några rosor syns inte till – och i stället för fest och party sitter jag i myskläder i soffan, snyter mig, hostar och nyser.
Fullständigt värdelöst!
Under pandemin har man ju något vis lyckats glömma bort hur trist det är att vara alldeles vanligt sjuk. Minsta lilla hosta eller feber och ambulansen har varit på väg, för att hämta in en till IVA och närmaste respirator – men nu får jag minsann snora och snörfa i fred – inte minst eftersom coronatestet visade att det är en vanlig bonnförkylning, och inte covid.
Hittills har jag inte fått några elaka recensioner i alla fall, och det är ju trevligt. Blir så less på människor som sitter och skriver elakheter på nätet, för att själva må bättre. Och framförallt är det så pinsamt när de hänvisar till yttrandefriheten: ”jag får minsann skriva vad jag vill, för vi har yttrandefrihet i Sverige!”.
Till att börja med gäller ju inte yttrandefriheten på kommersiella sidor som Storytel eller Facebook. Yttrandefrihet handlar nämligen bara om hur staten ska förhålla sig till medborgarna, och inget annat.
Sen är det så att även om yttrandefriheten står inskriven i grundlagen, kommer den också med en hel del skyldigheter.
Hets mot folkgrupp är ju till exempel förbjudet, så nej, man kan inte skriva eller säga precis vad som helst även om vi har yttrandefrihet. Och tur är väl det.
Sedan kan man ju också göra valet att uppföra sig trevligt och hövligt mot andra människor.
Det är inte så dumt det heller. 🙂
Jag jobbar förstås ändå, trots förkylningen.
Har skrivit snart 40 000 ord på mitt manus SOFFAN, och ska strax börja knyta ihop säcken. Spännande att se hur jag ska lösa det på slutet! Har som vanligt varken plan eller synopsis, utan skriver rakt ur huvudet.
Visserligen blir det kanske lite mer jobb med varje manus, men jag tycker det är roligare att jobba så. För mig måste skrivandet vara en rolig och kreativ process – inte en administrativ uppgift där jag bara randar text.
Förutom det skriver jag på till Hundsport Special. Var också på SKK i Rotebro häromsistens på ett möte över en hel dag. Spännande med nya arbetsuppgifter och en massa trevliga nya bekantskaper!
Då och då sticker jag också emellan med lite Min Häst-jobb. Kära gamla Min Häst, som följt mig sedan första numret kom ut 1972. Och tänk att Lena Furbergs Mulle firar 50-års jubileum i år. Helt sanslöst – och som jag skrev i mitt förra inlägg: vart tar tiden vägen?
Nej, nu måste jag snyta mig, leta upp påsen med halstabletter och koka mer kaffe. Fy fasiken vad jag avskyr snuba!
Varför kunde inte Elon Musk lagt 44 miljarder på att forska fram medicin mot förkylning, i stället för att köpa Twitter? Man kan ju faktiskt ladda ner twitter gratis från Appstore … 😀
/A
