… med ETT TVÅ … DÖD! – dags att skriva texten till Storytel. Min förläggare kom med ett förslag, och jag har gått och fnulat på ett, så nu ska jag maka ihop dessa två till ett och se om det kan fungera.
I övrigt är det otroligt skönt att vara klar med de fem deckarna om Wendela Vide. Känns som att bli utsläppt på sommarlov! Tjohoo!
När jag började skriva deckare var det inte ett infall. Nej, jag hade faktiskt gått och tänkt på det i ett antal år, och skrivit till och från på manuset rätt länge.
Till min stora glädje fick jag chansen att ge ut EN DÖD MAN som ljudbok hos Lind & Co 2018, och sedan har jag fortsatt, peppad av alla fina recensioner från läsare – och krav från goda vänner som krävt att få veta hur det går.
Men att hålla igång en bokserie är ett jobb som tar väldigt mycket tid och kraft. Man hamnar också i att det är svårt att skriva annat, för det finns alltid ett manus som måste bli klart först.
Men nu är det färdigt – och jag kan äntligen ta itu med en massa halvfärdiga saker och idéer som ligger på hårddisken. Ska också jobba som kommunikatör åt SKKs och Agrias forskningsfond, och det ska bli jättekul!
Om det blir några fler böcker, beror på hur den sista boken går. Det är väldigt hård konkurrens i deckarbranschen och lätt att hamna i bakvattnet.
Men jag ska väl inte stänga dörren helt. Man vet aldrig vad som dyker upp bakom nästa krök!
I övrigt har Storytel släppt nomineringarna till årets ljudbok, och jag är JÄTTEGLAD för att min goda vän Ulrika Fåhraeus bok, som hon skrivit tillsammans med Anna Bohlin finns med! Den är heter HÄNDELSERNA PÅ HÄSTGÅRDEN, är utgiven av Forum, och finns också som både e-bok och pappersbok.
Boken är en jätteviktig berättelse om hur lätt man som ung tjej kan dras in i en sjuk relation, när en äldre, manipulativ man, får chansen att slå klorna i en. Rösta här!
OBS! Blanda inte ihop Ulrikas och Annas bok med Sophie Jahns bok ”Pappas flicka på hästgården”.
Det är visserligen samma gubbe, samma gård och samma vidriga liv – men den boken är dotterns version. Sophie Jahn har berättat sin historia för Marie-Anne Knutas, och boken är utgiven av Storytel, strax efter den första boken släppts.
Det märks att man från Storytels sida hade en plan att rida på den första bokens popularitet – nästan samma titel, nästan samma omslag – och självklart är den nominerad till Storytels egen tävling.
Jag tycker synd om Sofie Jahn och Marie-Anne Knutas som oförskyllt hamnade i detta. Är inte Sophies berättelse värd mer än att man måste hånka på en annan bok, för att försöka ge den luft under vingarna? Trist inställning av förlaget att inte tro på historiens egen bärkraft.
Jag fick för övrigt en spännande bok med post i dag. Återkommer med mer info när jag har läst den.
/A
Is och snö, men Mackan äter av fjolårsgräset, och eftermiddagarna är långa och ljusa. Så skönt att det äntligen går mot vår igen!
