Ibland måste man släppa sitt manus och göra annat, så det har jag gjort. Målat stall, slappat i värmen, och funderat på framtiden.
Jag tillhör ju de som får en väldigt låg pension, eftersom att vara frilansande skribent inte ger några större inkomster.
Bokbranschen är nämligen så funtad att alla får avtalsenlig lön utom författaren, trots att det är hen som står för idéerna och skriver själva manuset. Trist, men så har det varit ända sedan Erasmus av Rotterdams tid. Läs Gutenberggalaxens nova av Nina Burton, så förstår ni. 😉
Inte heller kan jag söka exempelvis arbetsstipendier hos Sveriges Författarfond. De delar enbart ut pengar till folk som ger ut pappersböcker (vilket är ett politiskt beslut) – och mina deckare kommer ju bara som ljudböcker.
Alltså blir det förmodligen mer busskörning, och mindre skrivande framöver.
Tråkigt på ett sätt, och skönt på ett annat, och livet går vidare!
/A