… och har just passerat 50 000 ord. Puh! Bara att knega på. Men skönt att själva storyn i sin helhet börjar bli något så när klar i mitt huvud nu. Allt är så att säga upplagt och klart för leverans till Lind & co i januari nästa år.
Helst vill jag dock försöka få manuset klart före jul, så att texten får ligga till sig och jag hinner gå igenom den (minst!) en gång till, innan den går iväg.
Brukar jobba så, för man ser alltid på en text med nya ögon efter några veckors vila.
Förr vägrade jag för övrigt att ha en deadline, utan sa bara på ett ungefär till förlaget när jag skulle vara klar. Numera har jag ett slutdatum, för min inläsare Anna Maria Käll är duktig, eftertraktad – och har kö. Det känns lite stressande, men efter tjugofem böcker så vet jag ju att det brukar lösa sig.
För övrigt borde sådana som jag tillhöra FHMs favoritmedborgare.
Det är ju vi hemmasittare som ser till att smittspridningen av corona hålls nere. Jag går ingenstans i onödan, utan rör mig bara mellan hemmet, stallet och närmaste matbutik. Och i stallet håller vi avstånd, fikar ute (!) och dessutom misstänker jag att vi alla egentligen borde räknas till samma familj – vi är ju samma människor som ses där jämt, dag efter dag, år efter år.
Oavsett – jag tycker det här viruset är läskigt. Det känns som om vi människor inte har en aning om vart det kan ta vägen eller göra med oss. Så håll avstånd, tvätta händerna, använd handsprit – och stanna hemma så mycket du bara kan!
/A
