Äntligen är podden Hovar tassar klövar klor i gång!
Vi har lagt ut både piloten och det första riktiga avsnittet, som handlar om djurens munhygien.
Och vi – det är jag och min eminenta medpodderska – veterinären Jenny Garland.
Det var Jenny som började prata om att vi borde podda redan förra vintern. Sedan kom en massa annat emellan, men nu är vi på gång.
Det ska bli ett avsnitt varannan vecka framöver, och podden handlar om allt möjligt som har med djur att göra. Det är tankar kring att vara djurägare, tips och goda råd från veterinären, en kan ställa frågor och så småningom kommer också ett och annat riktigt kul reportage.
Det blir dessutom prat om mina böcker och en del annat smått och gott.
Nästa avsnitt ska handla om djur och fetma – ett svårt område, som dessutom är väldigt känsloladdat för oss djurägare.
Podden är för övrigt sponsrad av företaget Virbac som arbetar med djurhälsovård, och det känns jätteroligt inför framtiden att vi redan har en riktigt bra samarbetspartner!
Vår hemsida ser ut så här – Hovar tassar klövar klor – och spelar in gör vi hos proffsiga Andreas som har Innovation Studio här i Uppsala.
Men det är inte bara poddandet som gör att semestern tagit slut. Har börjat skriva på Wendela Vide del fyra igen och det känns riktigt bra.
Ibland behövs det en paus mitt i ett manus. Har hänt förr och kommer att hända igen. Jag har dessutom en ny redaktör på Lind & co, som arbetar som manusutvecklare.
Skickade det halvfärdiga manuset till honom, fick jättebra feedback och nu har vi ett gemensamt mål: en riktigt bra feelgood-deckare som ska vara klar att lyssna på nästa sommar.
I förra veckan skickade jag förresten in en bok till Sveriges författarfond.
Har som vanligt sökt ett arbetsstipendium från dem, men risken att jag ska få det är naturligtvis mikroskopiskt liten. Typ några promille …
Det är nästan tusen sökande och just underhållningslitteratur står naturligtvis inte särskilt högt upp på listan.
Lika bra jag tar och skriver klart den där svettiga diktsamlingen som jag haft i bakfickan i flera år, och sedan ska jag minsann flytta till Stockholm, klä mig i svart, börja hänga med kultureliten, ligga regelbundet med någon i akademien – eller kanske med någon strax utanför …
Vänta bara, ska ni få se! Jag har en PLAN!
Eller nä … Det har jag inte. Jag trivs faktiskt bäst här under min korkek, stipendium eller inte. Svårare än så är det inte.
Men nu – dags för stallet, och sedan i kväll en föreläsning av polisen och författaren Simon Häggström. Det ska bli intressant!
/A
