… och om tre veckor är mörkret över för den här gången.
Körde buss i slutet av förra veckan, samma natt som den första snön kom, och det är en speciell känsla. Bussen liksom smyger fram genom snön, allting blir plötsligt väldigt tyst och nästan högtidligt. Och mitt i natten när jag tog mig hem från jobbet, var hela Uppsala förvandlat till en sagostad.
I övrigt jobbar jag på som vanligt.
Nu är mina förlagsplaner äntligen på gång på riktigt och till våren ska det bli bokutgivning av. Fram tills dess terroriserar jag alla bekanta i bekantskapskretsen med minsta kunskap om utgivning, med mina frågor. För att inte tala om tryckeriet, där en mycket tålmodig man snällt svarar på konstiga saker jag undrar över, som om det är skillnad på om boken blir 16 eller 17 ark.
Ja, för alla böcker som trycks, görs enligt en princip som bygger på ark om 16 sidor, som sedan viks, skärs till och sätts ihop till en bok.
Och 17 ark är alltså 16 sidor mer än 16 ark.
Köpte för övrigt en bok för ett tag sedan om hur man ger ut böcker, som hette Förlagsboken. Har läst den lite då och då, men tyckte häromsistens att den var så himla mossig. Exempelvis stod det någonstans att pc och mac har ju så himla svårt att kommunicera med varandra …
Kollade tryckåret – och det var 1999!
Fasiken, snacka om att sälja gammal skåpmat!
Visst är det bra att läsa på, och mycket av grundkunskaperna är okej att ha med sig, men bokproduktion nu och då är ju tämligen väsensskild – framförallt eftersom man numera arbetar med digitala flöden på ett helt annat sätt.
Nej, ut i mörkret och klappa hästen en stund, sedan hem och fortsätta.
/A
