… så oändligt lätt när vårsolen skiner in genom fönstret på mitt kontor. Det är det jobbigaste med att vara sin egen – att man alltid kan resa sig och gå. Min inre chef är dessutom alldeles för medgörlig, och plötsligt befinner jag mig på hästryggen i stället för framför datorn.
Här är en bild från i går, föreställande en ovårdad räcerpåni uppifrån. Underbar ridtur i vårsolen, och skönt med en ledig söndagseftermiddag.
Men i dag är det måndag. Det kommer att bli en stressig vecka detta, med mycket jobb som ligger i pipelinen – och så är det ju påsk snart också. En hel del borde varit klart för länge sedan, som granskningen av ett manus till en god vän, vilket jag har väldigt dåligt samvete för.
Men vad gör man när koncentrationen bara släpper med en duns?
Jo, man skärper till sig lite – nu genast! Och därmed basta!
/A